Krig har separerat miljontals människor från varandra i alla tider, i alla länder.
Förr, innan telefoner och datorer var vad det är idag, så kunde man inte hitta någons telefonnummer eller Facebook genom en sökning på internet. Hade man dessutom flytt från en krigszon var det stor chans att man gömde sig, eller bytt namn.
De som upplevt krig har med sannolikhet skiljts från åtminstone en person som stått dem nära. I Betty Grebenschikoffs fall var det bästa vännen Ana Maria.
Betty och Ana Maria växte upp i Berlin på 1930-talet. De var bara sex år gamla när de träffades första gången, och sedan den dagen var de två flickorna oskiljaktiga.
När det inte satt bredvid varandra i skolan dansade de balett tillsammans, och gick i synagogan tillsammans, vilket bland annat Western Journal skrivit om.
Tvingades fly och byta namn
Som de flesta känner till kom Berlin att bli en allt mer främlingsfientlig plats under den senare delen av 30-talet. Tills slut bestämde sig både Bettys och Ana Marias familjer för att fly, för att ge trygghet åt sina familjer. Betty och Ana Maria, som var vana vid att tillbringa all tid tillsammans, blev tvungna att säga farväl.
“Vi ville inte skiljas åt. Vi älskade varandra väldigt mycket”, berättar Ana Maria Wahrenberg i en intervju med The Washington Post.
Båda flickorna blev tvungna att byta namn. Hon som idag går under namnet Betty hette egentligen Ilse, och Ana Maria hette Annemarie.
Trodde bästa vännen var död
Bettys familj flyttade ända till Shanghai, och Ana Maria till Chile. Innan de skildes åt hade de pratat om att skriva brev till varandra, men utan adresser och rätt namn var det omöjligt.
Åren gick, och både Betty och Ana Maria undrade vad som blivit av deras bästa vän.
I intervjuer har de båda berättat att de trodde att de förlorat sin bästa vän. Men det var också via offentliga publikationer som de fann varann igen.
Både Betty och Ana Maria har delat med sig av sina berättelser i Holocaust survivors, och snart skulle någon dra kopplingen mellan kvinnornas likartade berättelser.
Återförenades 82 år senare
En journalist vid namn Ita Gordon fick saker att hända efter att hon lyssnat till en intervju med förintelseöverlevaren Betty.
”Jag hade en viss tjejkompis vars namn jag alltid nämner, kan jag nämna det här?” sa Grebenschikoff i intervjun.
”Hon hette Annemarie Wahrenberg och jag visste aldrig vad som hände henne, och jag undrar alltid om hon kanske är någonstans, och kan höra det här”.
Kärt återseende
Ita gjorde ett framgångsrikt grävjobb och hittade den före detta Annemarie åt Betty, som beskriver återseendet som känslosamt.
“I 82 år så trodde jag att hon var död”, berättar Betty.
”Trots att det gått 82 år så tog vi vid där vi slutade”.
Hör Betty berätta sin historia med egna ord i inslaget nedan.
Tror du på ödet? Dela gärna med dig av dina tankar och erfarenheter i kommentarsfältet nedan.