Döden är skrämmande, men den är också något som för oss alla kommer bli nära och verklig genom livets gång. Och när man kämpar med sorgen och bearbetningen efter en smärtsam förlust, då finns det sällan något som betyder mer än att ha varandra – och att inte behöva känna sig ensam i den tomhet som uppstår.
Så när Andrea förlorade sin pappa bara månader innan sitt bröllop, då visste hennes bror att han var tvungen att göra allt i sin makt för att finnas där på den stora dagen.
Och sättet han gjorde det på, det skulle snart få tårarna att rinna.
Det hade kommit så plötsligt. Bara månader innan Andrea skulle gifta sig hade hennes pappa hastigt gått bort i cancer. Kvar stod familjen med en oumbärlig sorg och saknad.
För Andrea var det extra smärtsamt. Hennes innersta önskan hade varit att pappan skulle få leda henne fram till altaret på bröllopet, att han skulle få se henne säga ”ja” till sitt livs kärlek och att han skulle få bjuda upp henne till den traditionella far- och dotterdansen på bröllopsfesten.
Så blev det inte. De hade haft ett speciellt band, och nu var hon förkrossad.
Men lika starkt som bandet mellan far och dotter är, lika starkt är bandet mellan bror och syster.
Brudens bror hade sett hennes smärta och lidande, han ville inget hellre än att lindra sorgen på den stora dagen.
Hon skulle kanske aldrig få någon far- och dotterdans – men brodern var bestämd över att ögonblicket ändå inte skulle gå obemärkt förbi.
Så han kokade ihop en speciell överraskning.
Planen skulle avslöjas på bröllopsfesten i kyrkolokalerna. Andrea, hon visste ingenting.
Till slut kom den stora dagen. Andrea gifte sig med sin stora kärlek, sedan väntade bröllopsfest i kyrkolokalen. Plötsligt tog så brodern tag i micken… och bad om sin systers uppmärksamhet.
Det visade sig att han hade lagt hjärta och själ på att spela in en egen sång för tillfället.
Inte nog med det, han skulle även sjunga den själv för att hylla pappan som gått bort i cancern – och för att hylla sin älskade syster, som ju precis hade gift sig.
Bäst av allt? Resten av männen i släkten gick sedan upp på dansgolvet, där Andrea fick dela ögonblicket tillsammans med var och en av dem.
Som du säkert förstår var inte ett enda öga torrt i lokalen.
Andrea fick ett minne hon aldrig kommer glömma, och en påminnelse om den starka kärleken som finns i en familj.
Titta på den vackra filmen från bröllopet i spelaren här under. Men du, var beredd med näsdukarna – för det är svårt att inte få en tår i ögat av det här:
Vi är aldrig ensamma, och den här starka historien är en påminnelse om just hur viktigt det är att vi tar hand om varandra i livets svåra stunder. Dela gärna vidare med alla dina nära och kära om du också blev rörd av broderns fina gest!
