När de stora händelserna i livet sker är det självklart att vi vill ha våra nära och kära där vid vår sida.
Dagen man blir förälder, tar examen, eller tar beslutet att gifta sig – då är det också vår älskade familjer som står i fokus.
Men när Megan Roy fick veta att hennes pappa var döende i cancer, och bara hade kort tid kvar på jorden tog hon ett drastiskt beslut.
Hon visste att han aldrig skulle få uppleva dagen då hon skulle få gifta sig, så för att få bilder från hennes ”bröllopsdag”, skapade hon en helt makalös dag för sig själv men framförallt sin pappa.
Jag vill inte ens tänka tanken på att min mamma inte skulle finnas där för mig vid de stora händelserna i livet.
Det är hennes trygga och varma hand jag vill hålla i när det stormar, och när livet är på topp.
Så bara tanken på att vara utan henne krossar mitt hjärta.
För Megan Roy blev hennes pappas kamp mot cancern en svår tid.
I februari 2017 fick hon höra det som ingen önskar få höra från en anhörig.
Hennes älskade pappa hade varit sjuk en tid men hade bara trott det berodde på allergibesvär.
Men efter en undersökning kom beskedet – han hade fått cancer.
Beskedet krossade familjen som inte visste vad de skulle göra, mer än försöka finnas där för honom under den svåra tiden.
Det var först en tid senare Megan fick veta att hennes pappa hade anat en tid att läget var annorlunda.
”Läkaren hittade en knöl i halsen och beslutade att de behövde göra en biopsi. Han gjorde detta utan att berätta för någon, eftersom han inte ville att vi skulle vara oroliga för honom. Resultaten kom tillbaka att det var cancer, och han behövde träffa en onkolog för skanningar och skaffa en behandlingsplan omedelbart”, berättar dottern för Love what matters.
Tuffa behandlingarna
Efter undersökningarna konstaterade läkarna att pappan hade tredje gradens hudcancer.
En operation var livsnödvändig och ett par dagar efter beskedet tog läkarna bort så mycket de kunde.
Pappan fick dessutom genomgå strålbehandling för att öka chansen att cancern skulle försvinna.
”Han fick utstå två månader av cellgifter och strålning. Cellgifterna gjorde honom svag och trött. Strålningen brände hans hals. Detta gjorde det svårt för honom att äta eller svälja. Strax efter behandlingen placerades en sond för att han skulle kunna få i sig den näring han behövde. Det var svårt att se honom ha ont, men han förblev positiv och gick igenom processen med skratt och en glad attityd, trots omständigheterna”, berättar dottern.
Läkarna var positiva och trodde att pappan skulle kunna återhämta sig.
Att se honom kämpa var jobbigt för hela familjen, men de ville vara lika positiva som honom.
”Men efter några månaders brutal behandling friskförklarades han och vi firade. Livet gick tillbaka till det normala. Mamma och pappa gick på konserter igen, reste lite och trivdes så gott de kunde eftersom pappa äntligen kände sig stark och frisk. Det fanns inget att oroa sig för längre och det var vi tacksamma för. Vi började uppskatta varandra mer och insåg hur snabbt livet kan förändras på ett ögonblick. Och det gjorde det. På nytt”.
Cancern återvände
2018 kom mardrömsbeskedet efter allt pappan hade gått igenom.
”Min mamma gick oväntat in genom min ytterdörr den 23 mars 2018 och jag kunde se det i hennes ansikte. Någonting var fel. ”Pappas cancer är tillbaka. Och det är i hans tjocktarm”.
”Jag tror inte ens att jag bearbetade det hon sa. Jag minns att jag grät för att jag visste att något var fel, men jag tror inte att jag förstod vad orden var som precis hade kommit ut ur hennes mun. Efter några minuter, när chocken försvann, förklarade hon det igen. ’Hans cancer är tillbaka och det är inte bra.’ Jag visste att den här gången skulle bli annorlunda”.
Och det blev det också.
Hennes pappa hade skött sina läkarbesök precis som tidigare, men en dag hade läkarna upptäckt att cancern var tillbaka.
Han var förtvivlad.
Sjukdomen mer aggressiv
Cancern hade kommit tillbaka och blivit mer aggressiv än tidigare.
Den hade nu tagit sit förbi hans hals, och spridit sig till hans tjocktarm, lungor och lever.
”Läkaren diagnostiserade honom, denna gång med stadie 4 och gav honom cirka 8-12 månader att leva, med behandling. Det har gått 3 år sedan vi först satt i det läkarrummet och jag är fortfarande inte säker på hur jag ska bearbeta det. Vi gick från att han var glad och frisk för några dagar sedan till att någon sa till oss att vår pappa kanske inte skulle finnas på jorden nästa år. Att få sådana nyheter känns som att försöka vakna upp ur en hemsk dröm”.
En tid efteråt skulle pappan åter besöka läkarna för att få veta mer kring resultaten från de senaste undersökningarna.
De ville dessutom diskutera kring vilken behandling som skulle vara den bästa för att hjälpa honom.
De undersökte honom och familjen skulle återvända en kort tid senare.
De trodde att läkarna nu skulle ge klartecken för att sätta igång behandlingsplan, men det var för sent.
Läkarnas hårda besked
Cancern hade redan spridit sig för mycket i pappans kropp.
Nu hade sjukdomen tagit ett fäste i hans hjärna, och det fanns ingenting de kunde göra åt det var beskedet från läkarna.
”Våra hjärtan delades i två delar. Pappa kom till oss, tillbringade några sorgliga dagar hemma. Han hade liv att leva och han skulle inte slösa bort någon tid. Vi tillbringade dagar med att golfa, shoppa blommor och fågelbad (på hans begäran), lyssna på musik och planera evenemang som konserter, familjebilder och basketmatcher. Vi tänkte på nuet och gick vidare dag för dag”.
Det var då Megan började tänka efter.
Hennes pappa skulle inte finnas där i framtiden vid stora händelserna i hennes liv.
Megan var vid tidpunkten singel och hade inga barn – men hon drömde om att ändra på det.
Hon berättar hur hon länge hade önskat att någon gång få gifta sig och skaffa barn.
Men dessa två händelser skulle aldrig hennes pappa få vara med om.
Han skulle aldrig få se henne gå nerför altargången, eller möta sina framtida barnbarn.
Det var då Megan fick en idé.
Anordnade ”fejkbröllop”
Hon visste att pappan inte skulle få vara med, men det stoppade ju förstås inte honom från att faktiskt få medverka vid en cermoni.
Megan som var singel skapade därför just ett bröllop.
Hon skulle inte säga ja till en man – hon skulle få ha sin pappa vid sin sida och få gå bredvid honom längs med altargången.
”Så, vi gjorde det. Jag köpte en klänning, klippte pappas hår, hjälpte honom att plocka fram en lila skjorta och med vår familj och de som hjälpte till hade vi vad vi nu kallar vårt ”falska bröllop.” Vi träffades på platsen, tog en första titt när jag var iförd min klänning , gick nerför gången tillsammans, dansade till låten som jag alltid hade drömt om att dansa till med honom, vi grät massor av tårar och skrattade tillsammans”, berättar hon.
”Det var såklart inte vad vi hade föreställt oss men vi tillägnade dagen åt oss. Vårt förhållande. Vårt speciella, ofullkomliga men roliga och kärleksfulla band. Vi stod i en ring med vår familj och höll händer när vi bad om ett mirakel och mer tid tillsammans. Jag sa till honom: ’Det här är bara en träning för den riktiga dagen”. Även om vi båda visste att det förmodligen inte var sant. Och medan vi dansade tackade jag Gud för honom. För den gråhåriga, fåniga, godhjärtade pappan som jag fick älska i 23 år. Jag ville stanna i det ögonblicket för alltid. Inget annat spelade någon roll under den tiden. Ingen cancer, ånger, sorg eller rädsla stod i vägen för hur mycket vi älskade varandra. Så välsignade vi var för att allt blev så perfekt”.
Dog veckor efter ”bröllopet”
Megan anlitade dessutom en professionell filmare som var med hela dagen.
Veckor efter bröllopet fick hon visa resultatet för sin pappa som då låg på sjukhus.
De båda blev oerhört berörda över videon som visade dagen precis så som den hade varit – full av glädje, tårar och kärlek.
”Vår tid gick mot sitt slut och vi visste det. Vi var inte redo att släppa honom, men han berättade att även om han var ledsen så var han glad för allt han fått göra. Han levde sitt liv som han ville. Och även om vi bad om mer tid, hade vi frid i att veta att han inte längre skulle vara sjuk och snart skulle vara i himlen”.
Bara en kort tid senare fick familjen ta ett sista farväl och se deras älskade familjemedlem ta ett sista andetag.
”Ta inte livet för givet. Dansa med din pappa. Ring din mamma. Ha kul och ta inte saker på för stort allvar. Livet är fullt av upp- och nedgångar, vi kan lika gärna skratta och njuta av åkturen så länge vi kan”.
Se klippet här från den vackra ”bröllopsdagen”. Mina tårar rann nerför mina kinder medan jag tittade på detta!
Du har så rätt Megan, vi får vara mer rädda om varandra! Ta aldrig något eller någon för givet!
