Som förälder försöker man lära sina barn att bli snälla, omtänksamma och självständiga människor. Men det är inte så lätt alla gånger.
Visst är det viktigt att kunna säga åt sitt barn på skarpen när han eller hon gjort någonting dumt, men vi måste också kunna stå upp och försvara våra barn när det behövs.
Och det har verkligen den här mamman gjort.
Jag vet inte om alla detaljerna i berättelsen är sanna men allvarsamheten i historien är precis lika viktig ändå.
Även om jag aldrig tycker att det är bra att ta till våld så finns det situationer som denna där självförsvar faktiskt kan vara försvarbart. Läs mammans berättelse om vad som hände här nedan.
(Jag arbetar som sjuksköterska på en akutmottagning. Vi får inte ha telefoner på oss när vi jobbar, de ska förvaras i våra skåp. Ska jag ta emot privat samtal går det via sjukhusets reception).
Det hela började med att jag fick ett samtal där: ”Det här är din dotters lärare. Det har skett någonting med din dotter. Vi ser helst att du kommer hit så fort du kan”.
Jag: ”Är hon sjuk eller skadad? Kan det inte vänta tills jag slutar mitt pass, om två timmar?”.
Läraren: ”Din dotter har slagit en annan elev. Vi har försökt ringa dig i 45 minuter. Det är verkligen mycket allvarligt, vi ser gärna att du kommer hit”.
(Jag åker till skolan och visas in till skolans huvudkontor. Där sitter min dotter, hennes klassföreståndare, en manlig lärare, rektorn och en pojke med blodig näsa och rött ansikte. Pojkens föräldrar är också med.)
Rektorn: ”(Mitt namn), vad skönt att du till slut kunde komma hit!”
Jag: ”Ja, det kan vara körigt på akutmottagningen där jag jobbar. Jag har tillbringat den senaste timmen med att sy 40 stygn på 7-åring som blivit slagen av sin mor med en metallslev. Sedan var jag tvungen att prata med polisen angående det som hänt. Ledsen att ni fick vänta.”
(Rektorn anstränger sig för att inte se generad ut. Sedan berättar han vad som hänt.
Pojken har försökt att knäppa upp min dotters bh och då slog hon honom i ansiktet två gånger. Trots det fick jag intrycket att alla var mer arga på min dotter, i stället för att rikta ilskan mot pojken.)
Jag: ”Åh.. Och nu vill ni veta om tänker anmäla honom mot för sexuella trakasserier mot min dotter? Och väcka åtal mot skolan för att ni låter honom attackera min dotter?”.
(Alla i rummet blir helt ställda och börjar prata i mun på varandra).
Läraren: ”Jag tror inte det var så farligt…”
Klassföreståndaren: ”Vi behöver inte överreagera”.
Rektorn: ”Jag tror du missar poängen här”.
(Pojkens mamma börjar gråta. Jag vänder mig till min dotter för att fråga vad som egentligen hände).
Dottern: Han höll på att pilla på min bh. Jag bad honom sluta men han vägrade. Jag sa till läraren, men han sa åt mig att ignorera pojken. Men killen slutade inte, han lossade på min bh och då slog jag till honom. Då slutade han.
(Jag vänder mig till läraren)
Jag: ”Du låter honom göra detta? Varför stoppar du inte honom? Kom hit och låt mig få röra dig mellan benen!”.
Läraren: ”Va?! Nej!”.
Jag: ”Betyder det att du tycker det verkar olämpligt? Varför inte gå och dra av (klassföreståndarens) bh här och nu. Se hur roligt hon tycker det är. Eller ta av hennes bh (pekar på pojkens mamma). Eller min? Du tror att bara för att de är barn så är det är okej?
Rektorn: (Mitt namn). Med all respekt, din dotter slog faktiskt en annan elev!
Jag: Nej, hon försvarade sig mot sexuella trakasserier från en annan elev. Kolla på dom! Han är 1,80 lång och väger 75 kilo. Hon är 1,50 och väger 40 kilo. Han är längre än henne och nästan dubbelt så stor.
Hur många gånger ska hon låta honom ta på henne så där?
Ni skulle aldrig låta honom hålla på så mot en lärare eller en anställd, så att ni kan tillåta det mot en 15-åring begriper jag inte. Jag kommer rapportera detta till myndigheterna. Och om du, (jag vänder mig till pojken), kommer nära min dotter igen… Då kommer jag se till att du blir gripen för sexuella trakasserier. Fattar du det?
(Jag blev så förbannad att jag plockade ihop mina dotters saker och lämnade rummet.
I efterhand rapporterade jag allt till myndigheterna och till flera av dem som jag känner från Kyrkan. (Det är en katolsk skola). Jag blev lovad att händelsen skulle utredas.
Jag rapporterade också allt till Skolinspektionen och de var lika upprörda och försäkrade mig om att de skulle kontakta skolan. Min dotter bytte ämnesklass, bort från läraren och pojken).
Dela gärna denna viktiga berättelse med alla dina vänner på Facebook om du också tycker att den här mamman gjorde helt rätt som stod upp för sin dotter!
