De allra flesta soldater som tjänstgjort i oroshärdar utomlands har gjort uppoffringar som de flesta av oss inte ens kan föreställa sig.
De lämnar sina nära och kära för ett okänd land, med risk för sitt eget liv – bara för att se till att andra kan vara säkra.
Tyvärr går deras insats ofta obemärkt förbi, många soldater som kommer hem lider av posttraumatisk stress och har fysiska men.
Men de glöms bort och historiskt sett har de knappast fått den hjälp de förtjänar, vare sig medicinskt eller i form av psykologisk hjälp.
Men kanske är det därför jag älskar att höra historier som den här!
Christopher Garrett var en stridsingenjör i US Army’s 10:e bergsdivision. Han tjänstgjorde i Afghanistan men en dag blev hans grupp attackerad och Christopher sköts i magen.
Han bäcken blev helt söndertrasad och han fördes till sjukhus, där Christopher opererades. Men även om läkarna gjorde vad de kunde, skulle Cristopher få men för livet.
Det som fick Christopher att orka kämpa vidare var tanken på att han en dag skulle få återvända hem till sin fru Brittany och deras son. Han såg fram emot att komma tillbaka till sitt normala liv.
Snart blev det dock klart att det ”normala” skulle få en helt ny innebörd.
Christophers fysiska och känslomässiga ärr gjorde det svårt för honom.
Faktum är att Christopher diagnosticerades med en funktionsnedsättning och saker som en gång var lätt för honom – som att klippa gräsmattan – verkade nu nästan omöjligt.
Ändå var Christopher fast besluten att inte låta sina krigsskador ta bort det det bästa av honom.
Trots att han bara hade en gammaldags gräsklippare fortsatte han att gå ut med den och försöka klippa gräsmattan. Han kämpade sig igenom smärtan tills jobbet var gjort.
Det var otroligt svårt för Brittany att se på när hennes man gick igenom allt detta.
När hon en dag såg Christopher kollapsa på marken i tårar, sprang hon fram till honom och trodde att han fått ett sammanbrott.
Men när hon kom ut i trädgården såg hon anledningen till Christophers tårar. Han öppnade sin hand och där låg några nya nycklar.
Hon tittade ut över trädgården och upptäckte en helt ny, motordriven gräsklippare av märket John Deere. Bifogat fanns en anteckning:
”Jag hoppas att denna kan ge dig lite mer tid åt de sakerna som viktigast i ditt liv. Tack för din insats och för min frihet. Med vänliga hälsningar, en tacksam amerikan”.
Även om Christopher inte hade en aning om varför eller vem som gett honom den fina gräsklipparen, är det uppenbart att någon granne sett Christopher kämpa med att klippa gräset.
Den personen ville hjälpa till. Kanske förstod den givmilde grannen inte hur mycket gåvan betydde för Cristopher och Brittany, men för det här paret var det livsförändrande.
Christopher har fortfarande en lång väg framför honom i rehabiliteringsprocessen, men tack vare den här generösa främlingen känns resan nu lite lättare.
Vi har alla något gott inom oss och denna fina handling visar hur mycket det kan betyda när vi visar det. Gilla och dela om du håller med!
