Har man arbetat som polis ett tag så har man hunnit vara med om en hel del, både på gott och ont. Det finns en bild av att många poliser är hårdhudade och tuffa för att de sett så mycket i tjänsten men detta stämmer givetvis inte in på alla.
En liten autistisk pojke i South Carolina lyckades i alla fall röra en polis till tårar enbart genom att skriva ett brev. Ni förstår nog varför när ni läser barnets egna ord.
Familjen Leach-Petelo flyttade till Goose Creek i South Carolina för bara något år sedan. Paret har en autistisk son som är åtta år gammal, och eftersom att han saknar risktänk så tyckte mamman att det var viktigt att de bekantade sig med den lokala polisen.
Då åttaårige AJ Petelos pappa jobbar borta mycket tyckte mamma Kanesha att det kändes tryggt att veta att polisen kände igen hennes son, och att han kände igen dem.
Polisen tog emot autistisk pojke
En dag när AJ:s pappa var på jobbresa frågade mamman om inte hon och sonen fick komma på ett studiebesök på polisstationen. Då poliskåren var var vid sådana typer av förfrågningar såg de inga som helst konstigheter med det.
Tom Hill, polischef vid Goose Creek Police Department, schemalade en rundtur på stationen för sonen och hans mamma.
För The Epoch Times berättar han att de visade pojken alla rum på stationen och tog hans fingeravtryck bland annat.
“Vi hade roligt”, berättar Tom Hill.
Enligt AJ:s mamma betydde polisens behandling av sonen mycket för honom. Han såg särskilt mycket upp till chefen Tom, som varit så snäll mot honom.
”Om min pappa inte kan…”
Även Tom uppskattade besöket, och när han några dagar senare fick ett handskrivet brev skickat till sig kunde han inte hålla tillbaka tårarna.
Kära Captain Hill, hur mår du? Jag ville fråga dig om du skulle vara min gudfar. En gudfar är en pappa som kommer att vara där om min pappa inte kan och jag vill att det ska vara du. ”
Toms svar blev ett solklart “Ja”, och för Epoch Times har han berättar att han blev extremt rörd av pojkens förfrågan.
“Det hjälpte mig extremt mycket. Du vet, vi kan nå ut till varje individ, en i taget”.
Vilken fin berättelse. Det är såna här typer av människor som passar som poliser. De gör samhället till en tryggare och bättre plats.
