Barn med kraftiga funktionsnedsättningar kräver mer tid, uppmärksamhet och energi än andra, så det finns all anledning att hylla de som viger sina liv åt att göra deras liv så bra som möjligt. 58-åriga Linda Trepanier är en sådan person.
När två tvillingar med Pfeiffers syndrom sökte någon som ville ta hand om dem tvekade hon inte en sekund, trots att de skulle ta allt av hennes vakna tid.
Linda Trepanier är en 58-årig sjuksköterska från amerikanska staded Minnesota. Under de senaste åren av sitt liv har hon uppfostrat totalt 16 barn.
Linda har tre biologiska barn, och tre barnbarn. Hon har också tre adoptivbarn, varav de senaste är tvillingpojkar som har en ovanlig diagnos.
Tvillingpojkarna Marshall och Matthew föddes med Pfeiffers syndrom. Tillståndet innebär inte bara kraftiga missbildningar i skallen och ansiktsskelettet.
De som har Pfeiffers syndrom har också andningsproblem, och ofta syn- och hörselnedsättning. De som lider av diagnosen har ibland behov av intensivvård, och i annat fall dygnet runt-bevakning.
Då pojkarnas föräldrar inte var kapabla att ge dem den det omhändertagande som krävdes sökte de någon som var villig att ta hand om dem.
Sjuksköterskan adopterade
Att ta hand om två tvillingar med Pfeiffers syndrom kräver enorm hängivenhet, och denna fanns i 58-åriga Linda Trepanier.
Empatin och kärleken hos sjuksköterskan gjorde att hon inte tvekade en sekund på att göra vad som krävdes för att pojkarna skulle få den bästa möjliga tillvaron.
”När jag såg tvillingarna första gången tänkte jag att de var de mest bedårande bebisar jag någonsin sett. De hade stora huvuden och små kroppar. Så fort jag såg dem blev jag kär. Jag visste inom mig att de här pojkarna var mina”, berättar Linda för The Sun.
Linda har i flera intervjuer berättar att många poängterat att hon borde koncentrera sig på sin pension istället för att ta hand om andras barn som har funktionsnedsättningar. Linda har dock aldrig sett barnen som en belastning. Tvärtom.
“Jag skulle inte byta ut dem för någonting i världen”, säger den 58-åriga sjuksköterskan.
”Ett riktigt hårt jobb”
Linda kan inte föreställa sig ett liv utan dem nu. Hon älskar dem över allt annat, även om de kräver mycket tid.
Adoptionen blev klar när pojkarna blev gamla. Lindas mål är nu att ge dem bästa möjliga förutsättningar för att de ska bli så självständiga som det går senare i livet.
Linda säger:
”Jag känner mig välsignad över att jag kan göra dessa barns liv bättre. Det är ett riktigt hårt jobb, men att se dem glada gör mig också glad”.
