Kristal Amezquita gick igenom den fruktansvärda sorgen av att förlora sin ofödda son. Efter förlossningen beskriver hon för Café Mom hur barnmorskan tappade barnet, men inte verkade bry sig överhuvudtaget.
Det finns ingenting som kan jämföras med sorgen av att förlora sitt barn. Allt man vill som förälder är trots allt att ens de ska vara trygga och säkra.
Redan när det första graviditetstestet visar positivt börjar drömmar ta plats i huvudet för allt man vill uppleva tillsammans med barnet i framtiden.
Men dessvärre tvingas föräldrar runtom i världen gå igenom den enorma smärtan av att ta farväl till sina barn varje dag.
Kristal Amezquita har skrivit i ett inlägg för Café Mom hur känslosamt det var för henne och hennes partner Diego var när de fick reda på att de väntade barn 2018.
Med tusentals känslor i kroppen bestämde de sig för att behålla barnet.
Men dessvärre blev det inte riktigt som de hade förväntat sig.
Föräldrarnas stöd var viktigt
Veckorna gick och Kristal drabbades av svår ångest. Med tanke på hennes unga ålder var hon livrädd för att berätta för sina föräldrar att hon var gravid.
Precis som hon misstänkt skapade graviditeten en konflikt mellan henne och föräldrarna när hon berättade för dem. Hennes pappa uttryckte att han var både arg och besviken.
Men när han insåg att situationen inte skulle ändras satte han sig i enrum och talade med sin dotter.
”Du är inte ensam. Du behöver inte ta några förhastade beslut vad gäller att gifta dig eller flytta hemifrån. Vi är fortfarande dina föräldrar och vårt hem är fortfarande ditt hem,” sa han till henne.
Det unga paret var oerhört lättade och föräldrarnas stöd var väldigt viktigt för Kristal.
Fick plötsligt väldigt ont
Månaderna flög förbi och Kristal skriver för Café Mom att det var en helt vanlig graviditet. Hon slapp illamående, och mådde i det stora hela bra.
Men så kände hon plötsligt en skarp smärta i magen i vecka 21. Hon försökte vila för att se om hon kunde sova bort smärtan, men nästa dag var det lika illa. Då bestämde de sig för att åka till sjukhuset.
Det visade sig då att pojken i magen mådde bra. Men Kristals magkänsla var fortfarande att någonting inte stod rätt till.
Smärtan fortsatte, och Kristals föräldrarna som hade varit bortresta möttes av en upprörd dotter som hade oerhört ont när de kom hem.
Hennes mamma tog med henne till akuten igen. Då förändrades allt.
Bebisen skulle inte överleva
Efter en snabb undersökning skyndade sig sjuksköterskan för att hämta en läkare. Hon fick veta att smärtan i själva verket var värkar, och att hon skulle behöva föda på en gång.
Fostervattnet läkte, vilket innebar att vätskan som pojken i magen behövde för att överleva rann ut. Hon hade även fått en infektion.
Kristal beskriver hur hennes hjärta krossades direkt när hon fick höra vad som hade hänt.
”Jag var så obekväm, jag hade ont och mitt hjärta var krossat,” skriver hon.
Värkarna kom allt tätare, och när vattnet gick insåg Kristal att hon hade förlorat Ian, som pojken skulle heta.
Barnmorskan tappade honom i golvet
Hon kämpade under förlossningen och krystade ut honom.
Då beskriver Kristal hur hon såg barnmorskan tappa hennes döda son i golvet, utan att röra en min. Det verkade som att hon inte brydde sig överhuvudtaget.
Hon ska även ha sagt att ”Det är okej, du är ung, du kommer få fler.” Något som gjorde Kristal oerhört upprörd.
”Hur kan du säga att jag kommer bli okej när jag precis förlorat min son? Jag kunde knappt förstå vad som hände. Min mamma tyckte det kändes som att de skulle kasta Ian i soporna, så som barnmorskan behandlade honom,” skriver hon.
”Jag gråter varje dag”
Efter förlossningen fick Kristal och Diego ta farväl av sin son. Hela familjen var där för att stötta det unga paret.
De fick även veta att det bildats bakterier i moderkakan, och att hon själv inte överlevt om graviditeten fått fortgå.
”Jag gråter varje dag och det är ironiskt när människor säger att jag är så stark, för jag känner mig så svag utan honom. Det har krävts mycket för att ta mig dit jag är idag, och jag har fortfarande dagar när det känns som jag är tillbaks på ruta ett. Men jag vet att Ian vet hur mycket jag älskar honom och saknar honom, jag vet att han finns i mitt hjärta och det ger mig tröst,” skriver hon.
Vila i frid. Alla våra tankar går till familjen.
