De flesta kvinnor drömmer om att någon dag får bli mamma. Men det är också en skrämmande tanke.
Kan jag bli gravid? Tänk om jag får missfall? Kommer det att göra ont?
När du väl blivit gravid dränks du i frågor om olika val.
Hur vill du föda, vart ska du föda, vill du ha bedövning och så vidare.
Det är en djungel, och har du aldrig tidigare fött barn är det omöjligt att veta vad du vill.
En mamma, Marissa Heckel valde att göra som de flesta andra. Hon födde sitt första barn på sjukhus.
Men det blev inte alls som hon hade tänkt sig. När hon fick reda på att hon väntade barn igen beslöt hon sig därför för att hon ville föda hemma, utan någon barnmorska, och med bara sin man till hjälp.
Efter förlossningen delade hon med sig av ett inlägg på Facebook, så här skrev hon:
”Det har gått fem dagar sedan jag födde min son utan hjälp. För tre år sedan i september födde jag min dotter på sjukhus utan bedövning. Efter en hemsk upplevelse där jag blev mobbad för min förlossningsplan, och trakasserad genom värkar, beslöt jag mig för att föda hemma när jag fick reda på att jag var gravid med min son.
Min man stöttade mig hela tiden och han hade respekt för min kropp och min önskan att föda i en stressfri miljö. Vi valde bort att ha en barnmorska på grund av min envishet. Jag gillar helt enkelt inte att någon försöker säga åt mig vad som är bäst för mig eller min bebis. Ekonomi var inte ett problem i mitt fall.
Att föda utan assistans var mer en möjlighet för mig att bevisa att gud skapade våra kroppar att föda när sjukhus inte var normen.
Jag födde min son i mitt badrum efter 36 timmars värkar. Exakt samma tid som det tog för min dotter. Genom en natt av aktiva värkar sökte jag tröst i duschen och i badkaret, men det hjälpte inte. Jag valde att härda ut smärtan genom att stå upp och luta mig mot väggen.
Jag intalade mig att ’smärtan bara var tillfällig’. Tidigt på morgonen började övergången. Jag är inte säker på hur lång tid det tog, men jag tror att det handlade om några timmar. När värkarna och trycket kom stod min man bredvid mig och höll min hand. Det var faktiskt romantiskt, även om jag praktiskt taget skrev högt vid den tidpunkten.
Ungefär samtidigt gick vattnet och forsade ut i sängen. Vid fem olika tillfällen. När jag kände att jag var tvungen att krysta försökte jag stanna i sängen med det kändes ’onaturligt’ för mig. Jag berättade för min man att jag var tvungen att krysta och bad honom hjälpa mig till toaletten. Jag lät min kropp sköta krystandet. Jag satt bara på toaletten.
Min make var orolig att jag skulle krysta för hårt, så jag var tvungen att försäkra honom mellan värkarna att jag kunde känna hans huvud komma ner (början på ring of fire).
Äntligen sa min man att han kunde se huvudet.
Han uppmuntrade mig att fortsätta. Han uttryckte också oro att vår son skulle slå i huvudet i toaletten eller ramla i (haha). Då bad jag honom att hjälpa mig upp och sa att jag skulle föda stående.
Min man tittade på mig som om jag var galen, men hjälpte mig upp ändå. Jag stod upp, höll mig i handduksstången och lät min kropp göra en till krystning och han var äntligen ute. Min man stod där i chock och fotade.
Jag har aldrig känt mig så stark och fulländad i hela mitt liv. Våra kroppar är verkligen fantastiska!! Moderkakan kom av sig själv efter ungefär tjugo minuter. Vår son vägde 4300 gram. Var 56 centimeter lång med ett huvud på 36 centimeter. Han är ingen genomsnittsbebis eftersom att min man är så lång (2 meter). Så om du är rädd eller tror at du inte kan, DU KAN!!!! Var inte rädd, våra kroppar är gjorda för det här!”
– Marissa Heckel
Efter att ha delat med sig av sin upplevelse har nätet fullkomligt kokat över av kommentarer som hyllat den modiga mamman för sitt mod!
Jag tror inte att jag hade vågat föda hemma, men jag blir otroligt inspirerad av att läsa Marissas inlägg, vilken otroligt stark kvinna. Dela om du håller med!
Konsultera alltid med en läkare eller barnmorska om du skulle vara intresserad av att föda hemma. I det här fallet gick det bra, men det finns alltid en risk för komplikationer.
