Rachel Whalen förlorade ett barn när hon var gravid för två år sedan.
Hennes ord om sjuksköterskorna har efteråt spridits som en löpeld på nätet – och det är inte svårt att förstå varför.
Rachel drabbades av missfall i ett mycket sent stadie. Hon gick nästan tiden ut, men kort innan det var dags för förlossning fick hon det stora mardrömsbeskedet. Hennes dotter levde inte längre.
När något så fruktansvärt som dessutom är förenligt med bottenlös sorg inträffar i människors liv, så kan det vara svårt för omgivningen att veta hur de ska bete sig. Vad säger man till någon som just förlorat sitt barn?
För Rachels del var det inte alla kramar från familj och vänner som lyfte henne ur mörkret. Det var de erfarna och stöttande sjuksköterskorna som hon träffade på sjukhuset precis efter att hon förlöst sin dödfödda dotter.
Nu har hon valt att dela med sig av sin mörkaste tid i livet med alla och vad som hjälpte henne igenom den. Hennes ord är väl värda att läsa.
Här är hennes känslosamma ord:
“Till alla sjuksköterskor,
tack för att ni räddade mig. Er kompetens och er kunskap räddade mig från att följa efter min dotter in i döden, men det var er medkänsla som hjälpte mig tillbaka till livet. Medmänskligheten ni visade är det som fick mig att vilja börja leva; ni gjorde det möjligt för mig att tänka på att leva efter döden.
För det är jag skyldig er min kärlek och djupaste tacksamhet.
Tack till sjuksköterskorna som alltid såg till att min man alltid hade tillräckligt med kuddar när han skulle sova över i sjukhusrummet. Och tack till sjuksköterskorna som lät honom sno isglass från frysen. Ni såg att det här var en tid för honom där även han behövde omvårdnad.
Tack till sjuksköterskorna som följde med mig när de rusade mig från intensiven till förlossningen.
Tack för att ni talade åt mig när jag inte kunde prata för att jag var för upptagen med att kämpa för mitt liv. Jag är inte säker på att jag hade levt för att få se min dotter om ni inte hade funnits där.
Tack till sjuksköterskorna som lärde mig att fylla min bh med kylklampar när jag behövde avstanna min mjölkproduktion efter att min dotter fötts död.
Jag vill också tacka er för att ni höll mig när jag grät över en börda jag inte kunde släppa. Er omfamning gjorde inte så att stenen i mitt bröst blev lättare, men ni tillförde en liten gnista av ljus i min väldigt mörka värld.
Tack till alla sjuksköterskor på intensiven som kom in för att städa upp efter mig efter att min dotter dog.
Tack för att ni tog er tid att hjälpa mig tvätta mitt ansikte och borsta mitt hår. Jag kan fortfarande komma ihåg hur det kändes när ni kammade bak mitt hår och satte upp det i en hästsvans, det var en vänlig beröring, inte något ni var tvungna att göra.
Tack till sjuksköterskan som tyst smög in i mitt rum den första natten utan Dorothy för att hålla min hand. Tack för att du viskande berättade om ditt eget barn som också var dödfött. Tack för att du var den första personen som ledde mig ur isoleringen man känner när man har förlorat ett barn.
Din närvaro kändes för bra för att vara sann. Jag är fortfarande inte säker på om du var en dröm för att jag skulle klara mig igenom min första natt ensam.
Till sist vill jag tacka sjuksköterskorna som hjälpte mig genom graviditeten med Dorothys lillasyster. Även efter att Frances kom till världen glömde ni aldrig bort att någon kommit före henne. Ni visste att födseln av Frances inte gjorde mig till en mamma för första gången. Den gjorde mig till tvåbarnsmor.
Tack, från den ni hjälpte tillbaka”.
Det kommer aldrig gå att förstå hur det känns att föda fram ett dött barn. För det är precis det man behöver göra. Trots att man fått beskedet om att barnet i magen inte längre lever måste man ändå gå igenom en smärtsam förlossning.
Jag känner verkligen för Rachel som behövt genomlida detta. Tack vare de skickliga sjuksköterskorna tog hon sig vidare ut ur mörkret.
Dela artikeln med dina vänner på Facebook för att hylla alla sjuksköterskor och barnmorskor, ni gör ett fantastiskt jobba var och varenda dag!
