Fotojournalist GMB Akash berör många människor över hela världen just nu, med ett speciellt inlägg på Facebook.
Den berättar historien om en fattig man som arbetar hårt varje dag för att hans barn ska kunna gå i skolan. genom skolan. En plats som han själv aldrig fick besöka.
Pappan Idris berättar:
”Jag har aldrig berättat för mina barn vad mitt jobb går ut på. Jag ville inte att de skulle skämmas för mig. När min yngsta dotter frågade vad jag gjorde, sa jag alltid till henne att jag var byggarbetare”.
Men det var långt i från sanningen.
Här är pappans berättelse:
”Jag har aldrig berättat för mina barn vad mitt jobb går ut på. Jag ville inte att de skulle skämmas för mig. När min yngsta dotter frågade vad jag gjorde, ljög jag och sa alltid till henne att jag var byggarbetare. Men varje dag på väg hem tvättade jag av mig på offentliga toaletter, för att de inte skulle få reda på vad jag gjorde om dagarna.
Jag ville att mina döttrar skulle kunna gå i skolan, jag ville att de skulle få utbildning. Jag ville att de skulle kunna stå framför en folksamling med värdighet. Jag ville inte att någon skulle se ner på dem som alla gjorde med mig. Jag kände mig alltid förödmjukad.
Jag investerade varje krona jag fick i mina döttrars utbildning. Jag köpte inte ens en tröja till mig själv, istället köpte jag böcker till mina döttrar.
Jag ville bara att de skulle respektera mig.
Jag var en städare.
Det var bara en dag kvar innan min dotters skolavgift skulle betalas, men jag hade inte lyckats spara tillräckligt. Jag kunde inte jobba den dagen, jag satt ned bredvid allt skräp och försökte dölja mina tårar.
Alla mina kollegor tittade på mig, men ingen sa ett enda ord. Jag hade misslyckats och jag var förtvivlad.
Jag visste inte hur jag skulle kunna möta mina döttrars blickar när jag berättade att jag hade svikit dem.
Jag är född fattig. Jag tror inte att någonting bra kan hända en fattig människa.
Efter jobbet kom alla de andra städarna fram till mig, de slog sig ned bredvid mig och frågade om jag såg på dem som sina bröder. Innan jag hann svara gav de mig sin dagslön. När jag vägrade ta emot pengarna sa de bara:
”Vi kommer att svälta för dig idag, men våra döttrar måste gå i skolan”.
Jag kunde inte svara dem. Den dagen tvättade jag mig inte på vägen hem, jag gick hem som den städare jag faktiskt var.
Min dotter kommer snart att ta examen från universitetet, hon har ett deltidsjobb.
Mina döttrar låter mig inte arbeta längre. Tre av dem undervisar. Den äldsta tar ofta med mig till min gamla arbetsplats och har alltid med mat åt alla mina kollegor. De skrattade och undrade varför hon gav dem mat så ofta. Då svarade hon:
”Alla ni svalt för mig den där dagen för att jag skulle kunna bli den jag är idag. Be för mig och för att jag ska kunna ge er alla mat, varje dag”.
Idag känner jag mig inte längre som en fattig man. Om man har så fantastiska döttrar, hur kan man då vara fattig?
Ibland glömmer vi snabbt vad våra föräldrar offrar för oss att göra bättre. Denna man har gjort så mycket för sina döttrar och ger i alla fall mig en rejäl tankeställare.
Förhoppningsvis, åtminstone en gång, får våra föräldrar – och denna pappa – det tack som de förtjänar.
Dela denna historia så att fler kan få beröras av dessa ord!
