Josh och Katie Butler hade alltid drömt om att ha en stor familj. Och när jag skriver stor, då menar jag STOR.
Katie hittade en gång en önskelista som tillhörde Josh, där han skrivit ned att han ville ha 13 barn.
Paret bestämde slutligen för att de skulle försöka få två biologiska barn och även ha två adoptivbarn.
Men d hade ingen som helst aning om att ödet hade helt andra planer i beredskap för dem…
När Katie och Josh Butler fick reda på att de väntade barn sköljde en extatisk känsla över båda två. De bestämde att deras första son skulle heta Dewey och planerade allt inför familjens nya medlem.
Men bara 20 veckor in i graviditeten tog saker och ting en skrämmande vändning.
”Vi gick in till läkaren och de berättade det fanns en förtjockning i vårt barns hals och att vår son barnet hade klumpfötter (en medfödd missbildning då hälen är vriden inåt)”, berättar Katie berättade The Advertiser.
”Det var tecken på att allt kanske inte var som det skulle”, minns Katie.
Både Katie och Josh fick självklart en stor klump i magen när de satt hos doktorn.
”De kunde inte se så mycket på ultraljudet och att det kanske bara var så att vår bebis skulle födas och vara liten till växten. Men allt eftersom Dewey växte, såg det allt mer illa ut”.
Efter 39 veckor tvingades läkarna att göra ett akut kejsarsnitt. Katie fick hålla Dewey för en kort sekund, innan de rusade iväg med honom till sjukhusets neonatalavdelning för intensivvård.
Läkarna berättade för Katie och Josh att deras son fötts med klumpfötter och med en missbildning i halsen, precis som förväntat. Men tillståndet var inte så allvarligt som de befarat.
”Under de första två veckorna fick han endast en diagnos av läkarna; diabetes. Men sedan upptäckte de att kromosom 6 och 10 hade bytt plats. I grund och botten hade han flera genetiska förändringar och kromosomavvikelser”, säger Katie.
När Dewey var tillbaka på sjukhuset för ett rutinbesök tog allt en förödande vändning till det sämre. Dewey fördes in för akut hjärtoperation, men tyvärr, endast 4-månader gammal, dog pojken.
Katie och Josh var helt förtvivlade och krossade av sorg.
Dagarna och månader passerade, men Katie var fortfarande förlamad av mörka tankar. Hon kunde dock inte förstå att hon förlorat sitt barn, nu hade hon bara ett stort hål kvar i sitt hjärta.
Men ödets nyck skulle göra att deras liv var på väg att förändras igen, för alltid.
”Medan vi var på sjukhuset blev vi god vän med alla underbara sjuksköterskor där”, berättar Katie.
”Vi var nu helt avskräckta från att skaffa egna barn på biologisk väg, eftersom Dewey tillstånd visade sig vara ärftligt. Vi pratade med olika sjuksköterskor om adoption. I november, det var en onsdag, bad jag till Gud, gråtandes, om att jag skulle kunna få ett barn”, säger Katie och fortsätter:
”Vi hade haft så mycket kärlek och älskat Dewey så högt, men nu var han i himlen … Jag behövde fler barn att älska”.
Det visade sig att bebis som hette Braxtel hade fötts på sjukhuset i samma veva som Dewey. Men Braxtel fick aldrig komma hem från BB. Han hade svåra andningsproblem, men var på bättringsvägen.
Det fanns bara ett problem: Braxtel hade varken några föräldrar eller ett hem.
En av de sjuksköterskor som hade lärt känna Katie under de senaste månaderna tänkte omedelbart på henne när Braxtels situation blev allt mer akut.
De kollade med Katie och Josh om de var intresserade av en adoption och paret bestämde sig för att träffa Braxtel några dagar senare.
”Precis som vår Dewey, låg ’Brax’ i respirator och hade massa slangar överallt. När läkarna gick igenom hans tillstånd tittade vi på varandra och nickade mot varandra, typ ”vi fixar detta”. När det gällde vår son fanns det ingen chans att hans lungor skulle kunna bli bättre, men med Braxtel var läget annorlunda. Det kändes hoppfullt”, förklarar Katie.
’Brax’ biologiska föräldrar inte kunde ta hand om honom, de hade inte råd med alla hans medicinska behov och kostnader.
”Hans biologiska mamma bestämde sig för att låta honom bli adopterade, eftersom hon insåg att hon inte skulle kunna ge honom den vård han behövde”, säger Katie.
”Det är inget lätt beslut. Men jag är så tacksam att hon gjorde det, så att vi kunde älska honom och ta hand om honom”.
I februari 2016 fick Katie och Josh ta med sin bebis hem. Det var inte detta de tänkt från början, men de kunde inte vara mer tacksam för att Brax och hur han kom in i deras liv.
”Det har varit en hel del känslor” Katie säger och fortsätter:
”Topparna är höga och dalarna är djupa, ibland kommer sorgen över mig och jag gråter bara. Jag tröstas av att tänka på att Dewey inte lider längre och är i himlen, jag tänker på Brax som fick en andra chans och har en familj som älskar honom”.
Paret kunde inte vara lyckligare och de säger att deras äktenskap är så mycket starkare på grund av allt de har gått igenom. Deras gripande och känslomässiga historia under verkligen visar kärlekens kraft!
[arve url=”https://www.youtube.com/embed/b5JD82FElAY” /]
Vänligen DELA detta med dina vänner och familj om du också berördes av denna historia och vill önska Katie, Josh och Brax ett stort lycka till i framtiden!
