När du hör orden ”Jag är ledsen”, följs det vanligtvis av empati från personen som uttrycker det.
Själv stålsätter du dig när du hör orden, eftersom du vet att nästa mening kan förändra ditt liv för alltid.
När Matt och Jodi Parry fick hörde dessa ord på ett sjukhus för sex år sedan satte de hjärtat i halsgropen.
Det var andra gången paret skulle ha barn, men de var lika nervösa och lyckligt förväntansfulla denna gång. De hade redan en son och planerade för fullt för kunna att välkomna två nya änglar in i familjen.
Men deras glädje skulle snabbt vändas till oro i samband med födseln på BB.
En läkare kallade in paret i ett litet kalt rum och yttrade tre ord som fick deras värld att rämna – ”Jag är ledsen”.
Föräldrarna Matt och Jodi Parry stelnade till när läkarna förklarade att deras för tidigt födda tvillingar, Abigail och Isobel, hade fått diagnosen hade fått Downs syndrom.
Matt och Jod hade redan en liten pojke som hette Finlay; men de hade länge försökt få en till bebis. Mamma Jodi hade i samband med detta fått ett missfall ganska kort efter att Finlay föddes, så hon trodde att hon var förberedd på allt.
Men orden från läkarna krossade henne.
Sättet doktorn meddelade nyheten på var knappast professionellt. Jodi säger att han fick diagnosen att låta som ”ett livstidsstraff”.
Tvillingtjejerna föddes sex veckor för tidigt och tvingades stanna på neonatalenheten. Men det såg mörkt ut. Läkare kom då in till föräldrarna och sa i princip att det var ”kört”.
”Den dagen kände jag mig inte som en mamma. Jag kände mig bara förvirrad och borta”, säger Jodi till Barcroft TV.
Matt och Jodi fick veta att oddsen för att föda enäggstvillingar som båda har Downs syndrom är en på miljonen.
Men deras små tjejer hade fötts med några allvarliga missbildningar. Den ena flickan var döv på ena örat medan den andra hade ett hål i hjärtat.
Det här är inte något du förväntar dig att höra om dina dyrbara små barn. Snart efter förändrade Matt och Jodis utsikter.
Tyvärr var det ingen som klev fram för att hjälpa föräldrarna, vägleda och ge dem information om Downs syndrom.
Ingen förklarade för föräldrarna att deras familj på fem skulle kunna bli lycklig och leva ett liv precis som alla andra.
Därför var både mamma Jodi och pappa Matt var väldigt rädda den första tiden.
De visste inte om deras flickor någonsin skulle kunna gå, prata eller fullfölja skolan.
Familjen fick gå sin egen väg och ta reda på det mesta själv.
Visst fanns det tvivlare och utomstående som tyckte synd om deras barn – men Abigail och Isobel fick all kärlek i världen, av de som kände dem bäst.
– Än i dag förstår jag inte vad läkaren var ledsen för, jag skulle väldigt gärna vilja träffa honom i dag och fråga varför, säger Jodi och fortsätter:
– Vi hade inte bytt ut Abigail och Isobel för vad som helst i världen. De får alla att skratta och le.
Idag, sex år senare, har flickorna visat hur fel läkaren och alla fördomsfulla personer i familjens närhet hade.
En person, oavsett syndrom eller inte, förtjänar en chans i livet – något som Abigail och Isobel är ett ypperligt bevis på.
Titta bara på denna familj, vem kan säga att de är lyckliga?
I många år och på flera platser i världen har man försökt osynliggöra vissa personer i samhället, de har glömts bort och gömts undan bara för att de har en diagnos.
Vi kan lära oss något viktigt från Matt och Jodi: Du kan vara mer lycklig än du kanske tror, även om din situation inte är andras definition av perfektion.
Människor med Downs syndrom ska ha samma möjlighet till delaktighet och valfrihet som andra – gilla och dela om du håller med!
