Pojke mobbades för att mamman inte hade några armar – somnar in bara 19 år ung

Det finns ingen värre mardröm för en förälder än att förlora ett barn.

Som mamma eller pappa finns det ingenting du inte gör för att ditt barn ska må bra.

Men allt för tidigt förlorade Alison Lapper sin älskade son Parys, på grund av hennes tillstånd.

Smärtan och sorgen efter att någon du älskar har gått bort, är svår att beskriva.

Det finns inte tillräckligt med ord i världen för att kunna förklara just hur ont det gör i hjärtat och själen när en närstående lämnar jordelivet.

När Alison Lapper förlorade sin älskade son förändrades hela livet på ett kort ögonblick.

Tillsammans med sin son Parys hade hon blivit känd världen över.

Mamma och son hade hyllats för sin dokumentär ”Child of our time” som sändes i början på 2000-talet i brittiska BBC.

I dokumentären fick vi följa de utmaningar som Alison ställdes inför i vardagen.

Alison föddes nämligen utan armar och med underutvecklade ben.

Redan tidigt i livet hade Alison fått erfara att alla inte är så välkomnande mot andra personer som sticker ut från mängden.

Hon har tidigare berättat själv hur en av läkarna ska ha sagt till Alisons mamma att ”det vore bäst om Alison togs om hand av myndigheter istället”.

Att känna sig oönskad redan från start har satt djupa spår hos henne.

Men ilskan och sorgen har hon också använt sig av för att skriva historia.

Hennes starka livshistoria inspirerade också till en av de mest kända skulpturerna på Londons Trafalgar Square som fick namnet ”Alison Lapper Pregnant”.

Där ses Alison sitta stolt med sin vackra gravidmage och titta ut över omgivningen med drömmande blick.

Men den största glädjen i livet för Alison var inte konstnärskapet, utan barnet som i magen som hon syntes posera med.

Sonen var hennes stora lycka

Sonen Parys uppfostrade Alison ensam och blev hennes stora ögonsten i livet.

I ett utdrag ur Alisons bok ‘My Life in My Hands’, som publicerades i The Guardian , berättar Alison om den euforiska glädje hon upplevde efter att hennes son föddes.

Alison berättar i boken att hon innan Parys hade drabbats av flera missfall, vilket fick henne att tappa hoppet om att någonsin bli mamma. 

Men 1999 fick hon beskedet hon så länge hade drömt om.

Alison skulle bli mamma.

”När min son föddes var jag euforisk. Han var frisk, han var vacker, han var ett välsignat mirakel.”

Men även hennes lille pojke fick veta tidigt i livet att det finns de inte vill alla väl.

När Parys var bara 5 år gammal skrev Alison en låt där hon beskrev ångesten av att han mobbades redan då på grund av hennes funktionshinder.

De jämnåriga i skolan slängde ur sig glåpord över hur mamma Alison såg ut, vilket fick Parys att må dåligt.

”Mitt funktionshinder har aldrig varit ett hinder för oss, men att barnen i skolan skulle reta honom på grund av hans mamma var svårt för honom”, sa hon då.

Oron för sin son

”Ibland blir jag nervös över det, men jag vet att vi kommer att ta oss igenom det här med ett leende på läpparna”.

Tyvärr blev det inte så. 

När Parys blev äldre kämpade han med ångest och började missbruka droger för att kunna hantera mobbningen.

2019 kom det tragiska beskedet att sonen Parys dött efter misstänkt överdos, endast 19 år gammal.

”Jag vill inte att min son ska bli ihågkommen som en knarkare”, sa Alison i en intervju med The Sunday Times .

”Drogerna var bara en konsekvens av vad han var tvungen att gå igenom i skolan”.

Nu gör hon allt för att hedra sin sons minne och hjälpa andra unga som kämpar med psykisk ohälsa.

Då och då delar hon med sig av bilder tillsammans med sin son på sociala medier, och skriver känslosamt om saknaden efter honom.

Så oerhört tragiskt. Ni båda har gått igenom så mycket. Vi tänker på dig Alison och Parys.

Få vårt nyhetsbrev

* indicates required