Att sätta ett barn till världen är ett stort och livsförändrande beslut.
När Reagan bara var 18 år när hon blev gravid för allra första gången.
Samtidigt hade hennes dåvarande pojkvän, och barnets pappa gjort slut och hon lämnades helt ensam.
Nu tio år senare ångrar hon inte beslutet att adoptera bort sitt barn, skriver brittiska The Sun.
Istället blev den nya kärleken en räddning.
Vi vet aldrig riktigt vad som kan hända oss under vår långa tid på jorden.
En del kan vi kanske planera i förväg, medan andra saker kan verkligen vända upp och ned på hela vår tillvaro på ett kort ögonblick.
Att bli gravid som 18-åring var ingenting som Reagan Pile hade trott om sig själv om någon hade berättat det när hon var i yngre tonåren.
Under skoltiden hade Reagan träffat en mycket speciell person – sin framtida pojkvän.
De träffades på högstadiet och de blev snabbt kära, men efter en tid valde de att gå skilda vägar.
Gjorde graviditetstest flera gånger
En tid senare när ett tillfälle kom att de kunde träffas igen tvekade inte någon av dem för en sekund.
Men en månad senare förändrades deras liv för alltid.
Reagan fick veta att hon var gravid.
”Jag missade min mens. Jag tog två tester, varje test en vecka emellan, bara för att jag skulle vara säker på att jag faktiskt var gravid”, berättar hon i ett öppet brev i Love Matters.
Men det var ingen lögn.
Snart började tankarna snurra i hennes huvud – vem skulle hon berätta för? Hon var fortfarande väldigt ung och hade inte ens tagit examen än.
Men snart vände hon sig till den hon alltid kunde lita på – hennes bästa vän Barrett.
Chocken för familjen
Han höll hennes hemlighet från hennes familj, tills dess att Reagan kände att hon hade modet att kunna berätta sanningen.
”Han hjälpte mig genom min tvivel om att jag inte gjorde en abort. Ja, jag tvivlade. Varför? Eftersom jag var gick sista året på gymnasiet och trodde att jag var på väg att förstöra mitt liv. Tack och lov höll jag kvar vid mitt beslut”, skriver hon.
Snart insåg Reagan att hon aldrig skulle kunna klara ta sig genom graviditeten utan stöd och kärlek från sina föräldrar.
Då pojkvännen som var pappan till barnet hade lämnat henne så fort han fick veta att hon var gravid, gjorde att hon behövde dem mer än någonsin.
Men det skulle bli ett berg att bestiga, som Reagan beskriver det.
”Jag var tvungen att berätta för mina föräldrar. Jag var nära att börja min andra trimester och visste att jag inte kunde gå till läkare utan mina föräldrars vetskap. Min bror kom hem för att hjälpa mig att berätta för dem. De hade klagat i timmar på hans livsval innan jag tog till orda”.
Reagan berättade sanningen.
Hon var gravid och pappan till barnet hade lämnat henne utan att ge henne något som helst stöd.
Pappan blev mållös och hennes mamma började gråta.
De hade aldrig kunnat tro att det var det som deras dotter hade burit på under så lång tid.
Började undersöka adoption
Men det fanns ingen tvekan, de skulle stötta sin dotters beslut och hjälpa henne med allt efter vägen.
Medan Reagan kämpade med den oväntade graviditeten, beskriver hon hur vännerna i hennes närhet förändrades efter de fått veta sanningen.
”De säger att när du går igenom något svårt får du reda på vilka dina sanna vänner är. Jag gjorde det. Jag fick reda på att jag inte hade någon. Min familj var mitt enda stödsystem, och jag är för alltid tacksam. Jag tänkte säkert att de skulle sparka ut mig eller skicka mig till mina farföräldrar i nio månader”.
Under de långa månader som gick arbetade hennes föräldrar ihärdigt med att få allting förberett.
Reagan bestämde sig för att adoptera bort sitt barn, och föräldrarna fick då nys om en organisation som kunde hjälpa dem.
”Crisis Pregnancy Outreach (CPO)”, arbetade ihärdigt för att finnas där för henne under hela graviditeten och såg till att uppfylla alla hennes önskningar.
Mitt upp i allt detta hårda arbete hörde barnets pappa plötsligt av sig.
Expojkvännen bad om en ny chans
Nu ville han vara en del av den blivande familjen, och göra sitt bästa för att finnas där.
Reagan som hade känt sig ensam länge, välkomnade han med öppna armar för att ge honom en chans till.
Efter en tid tog de beslutet att gå vidare med adoptionen och mötte ett första par för att se om de kanske kunde bli deras barns framtida föräldrar.
”Vi satt ute på uteplatsen. Min rygg var vänd mot dörren, men jag vände mig fortfarande inte om när jag hörde att de hade kommit. Då såg jag dem. Kvinnan först. Sedan mannen. Jag visste och behövde inte ställa några frågor för jag visste det. Jag ville inte, men jag minns att jag gjorde det. Vilka frågor som ställdes minns jag inte men jag vet att det var de rätta frågorna och att de hade alla rätta svar. När jag och mina föräldrar satte oss i bilen sa jag det.”.
”De kommer att bli min sons föräldrar. Det är de rätta”.
Paret de hade mött hade redan en son sedan tidigare, och Reagan var övertygad om att de alla skulle bli en lycklig familj.
Men snart började hon och pojkvännen bråkade.
Orden om förlossningen
Han menade att det fanns en osäkerhet kring om han verkligen var pappan till barnet så han lämnade henne återigen.
Efter att ha gjort DNA test konstaterades det som Reagan hade vetat hela tiden.
Han var pappan till barnet hon väntade.
9 juli var hon beräknad att föda, och dagen kom och gick.
Först en tid senare hände äntligen det alla hade längtat efter.
Vattnet gick och det var dags för Reagan att föda, och hennes lilla pojke att äntligen välkomnas till världen.
På sjukhuset fanns också adoptivföräldrarna på plats som väntade ivrigt på att möta deras son.
”Barrett klippte navelsträngen och de tog hand om dig. De tvättade dig och kollade dina vitala ämnen. Sedan hade de alla lämnat utom jag, du och min mamma. Jag ville inte hålla dig länge för jag visste att jag inte skulle släppa dig. ”Jag älskar dig så otroligt mycket”, minns jag att jag sa till dig. Jag minns att jag räknade fingrar och tår. Sedan tittade jag på min mamma. ’Det är dags.”, skriver Reagan i ett brev till sin son.
Med tårar i ögonen sa hon: ”Är du säker?” Jag nickade och hon gick och hämtade dina adoptivföräldrar”.
”Du är så speciell, min kärlek, att bokstavligen ingen annan än jag kunde ge dig till din sanna familj. Det var min enda begäran. Och det beviljades”.
När hon såg hur sonens nya föräldrar och bror välkomnade honom med öppna armar, föll allting på plats.
Nu kunde Reagan släppa allt.
Blev tillsammans igen
I dag har det gått tio år sedan hon adopterade bort sin son, och hon har inte ångrat beslutet en gång.
Och något som många inte trodde i hennes närhet var, att hon och barnets pappa fann varandra igen.
”Jag ångrar inte mitt beslut. Det har gått tio år och att jag gjorde rätt bekräftas alltid varje gång jag ser dem. Jag ångrar inte beslutet för en sekund”.
”Jag är lycklig. Pojkens pappa och jag blev tillsammans igen och blev sams och gissa vad? Vi firade precis vårt 7-årsjubileum, och efter tre missfall kunde vi få ett till barn”.
Vilken stark historia. Vi önskar dig allt gott Reagan och din familj framöver! All kärlek till er!
