Våld mot barn har länge varit en lågprioriterad fråga hos polis och åklagare – det råder stora brister i hanteringen av våld mot barn.
Mycket tyder också på att de barn som utsätts för våld och sexuella övergrepp lider i det tysta och upplever att de lagar och rättigheter som finns, inte gäller.
Polismannen Jody Thompson har arbetat hela sitt polisliv med just dessa frågor och han bor med sin fru och sina tre barn i Poteau, Oklahoma.
Han hade sett mycket i sitt jobb – men för några sedan skedde något som skulle förändra hans familjs liv för alltid.
Allt började när Jody fick ett brådskande larm om barnmisshandel på sin radio. Han körde blixtsnabbt till platsen och öppnade dörren.
Väl där inne möttes han av en hemsk, hjärtbräckande och fasansfull syn.
Polismannen och den före detta militären Jody Thompson visste att det var riktigt illa när han tog emot larmsamtalet den där dagen vårdagen i april 2015.
Han visst att larmsamtal inte behövde vara så farliga som det kunde låta på radion. Men den här gången var det allvar. Efter 16 år hos polisen kunde han känna skillnaden.
Jody hörde desperationen i rösten på den som ringde – personen sa att några föräldrar höll på att döda sitt barn.
Jody hade länge jobbat på avdelningen för barnmisshandel och våld i nära relationer. Han var ute och patrullerade när larmet kom, men han tvärvände på bilen och körde direkt mot platsen.
Men trots hans omfattande bakgrund kunde ingenting ha förberett honom för den fasansfulla synen som han skulle bevittna den där aprildagen.
Jody chockades svårt när han bröt sig in i huset och upptäckte en rädd och förvirrad 8-årig pojke – bunden i händer och fötter med ett rep.
Pojken var uppenbarligen på svältgränsen och helt täckt av blåmärken. Föräldrarna hade satt fast honom i en soptunna, fylld med isvatten.
Det var uppenbart att 8-åringen utsatts för grov tortyr – den lille killen skakade så våldsamt från chocken och förkylningen att han inte kunde prata.
I det ögonblicket visste Thompson att han aldrig någonsin skulle kunna lämna pojkens sida – han drogs omedelbart till honom och kände en överväldigande känsla som sa åt honom att skydda pojken, till varje pris.
Även om han var nära döden och knappt talbar så fanns det något bekant i pojken – han var inte olik Jodys egna barn.
Pojken, som hette John, fördes genast till sjukhuset och var i kritiskt skick. Hela tiden fanns polismannen Jody Thompson vid Johns sida.
”Jag lovade honom att ingen kommer att skada dig längre, du är med mig”, berättar Jody.
”Och han fortsatte med att säga: ’De kommer att döda mig. De kommer att döda mig. De kommer att döda mig´.”
Det blev snart tydligt att polisen och John delade ett särskilt band. Jody var Johns räddande ängel och poliskonstapeln övervakade pojken vid sjukhusbädden – dag som natt.
När pojken fotograferades för en rättsmedicinsk undersökning noterade läkaren att man kunde se alla kotor och revben på pojken. Hans axlar stack ut. Hans ansikte var insänkt. John vägde knappt 27 kilo.
När samma läkare sedan dök upp i rättegången, vittnade han om att han inte kunde hitta en tum på kroppen som inte hade blåmärken eller annan skada.
Nästan omedelbart efter att John var frisk nog att lämna sjukhuset gjorde Thompson och hans fru något otroligt: De adopterade John till sin familj.
Tog beslut 24 timmar senare
Nästan 700 000 barn vanvårdas varje år i USA. Många av dessa barn åker in och ut i olika fosterhem under hela uppväxten. Jody Thompson kände till statistiken. Bara i hans län söker hundratals barn ett nytt hem för alltid.
Allt detta funderade han på den där natten när John kämpade för sitt liv på sjukhuset. Ungefär tjugofyra timmar efter att han hade träffat pojken, fattade Jody och hans fru beslutet att adoptera John.
Spolar vi fram tiden till 2018 är saker och ting väldigt annorlunda.
John har gjort stora framsteg i sin kamp för att övervinna det trauma han led av sina tidigare föräldrars händer.
Idag bor får John all kärlek och trygghet han behöver, i en ny familj som älskar honom. Han har högsta betyg i skolan och var en av de mest begåvade killarna i sin klass.
I en liten stad som Poteau känner alla till alla. Ändå lyckades Jody och hans familj hålla adoptionen hemlig.
Jody ville ha det så, för att skydda Johns integritet när han anpassade sig till sitt nya liv och. Polismannen Jody kände inte heller att han behövde någon klapp på axeln för sitt beslut. Han ville att John skulle få växa upp i lugn och ro, utan massa uppmärksamhet från medierna.
”Mina biologiska barn kände aldrig till hela historien – de trodde bara att vi tog hem John en dag eftersom han behövde ett hem”, berättar Jody.
Men historien slutade inte där…
Thompson-familjen har hjälpt John att läka de sår som hans biologiska föräldrar åsamkade honom.
Men historien slutar inte där. När Jody gick igenom adoptionsprocessen med John, upptäckte man att Johns biologiska mamma nyligen fött en liten flicka medan hon satt i fängelse.
Utan tvekan gick Johns nya föräldrar raka vägen till sjukhuset för att plockade upp den nyfödda flickan. Hon var inte ens 24 timmar gammal när hennes adoptivpapper skrevs under.
Hon mår idag också bra och växer upp sida vid sida med sin biologiska bror.
När KFSM Fort Smith rapporterade om den berörande berättelsen frågade reportern polismannen Jody om den där dagen när han hittade John bunden och misshandlad.
Jody fick frågan om han visste att han tittade på sin framtida son:
”När jag såg honom … när jag såg honom i det huset, då visste jag”, berättade Jody, med tårar i ögonen.
Att de delar ett stark band är kristallklart. Det finns så mycket naturlig kärlek och beundran för varandra, särskilt från John’s sida.
”Han (Jody) är anledningen till att jag lever nu”, säger John.
Hölls hemligt i flera år
Både John och hans syster har fått en ny chans i livet, något som knappast hade varit möjligt om de fortsatt leva med kriminella och våldsamma föräldrar.
När det gäller Jody Thompson hoppas han att denna historia kan att kasta ett ljus på alla de goda poliserna varje dag – och ge ökad medvetenhet om det oroväckande antalet barn där ute som behöver ett tryggt hem.
Hela historien uppdagades när Jody belönades med ett hederpris för sin vilja att ge vanvårdade barn ett nytt liv.
”Vi ville inte att historien skulle bli offentlig. Vi gick inte ut med historien. Men nu när den är där ute och har vi omfamnat den, vill vi att världen ska veta att inte är mörker och helvete. I synnerhet inom polismyndigheten, vi har ibland ett dåligt rykte. Men allt vi gör handlar inte om att sätta handbojor på människor. Vi bryr oss verkligen om de samhällen vi lever i, och den här historien visar det, säger Thompson.
Jag måste säga att den här berättelsen om Jody och John träffade mig rakt i hjärtat.
Vilken fin polisman och familjefar Jody är, han var inte intresserad av att få massa uppmärksamhet utan gjorde detta för Johns bästa!
Och kom ihåg att du är inte mindre förälder för att du inte är biologisk släkt med barnet. Föräldraskap sitter inte i ditt DNA, det sitter i hjärtat.
Gilla och Dela om du håller med!
