Människor som gör inbrott hos andra står inte speciellt högt i kurs hos mig.
Men att systematiskt ge sig på äldre människor i syfte att råna dem – det är så lågt att jag saknar ord.
En inbrottstjuv i Pennsylvania trodde att han hade hittat ett lätt mål när han bröt sig in i lägenheten hos en äldre kvinna.
Men vad han inte visste var att han gav sig på fel gumma – för 88-åriga Helen Reynolds tänkte inte ge sig i första taget.
Det var en eftermiddag i februari när Helen hörde att någon knackade på hennes dörr, där hon bor i det lilla samhället Parkesburg, i Pennsylvania.
Som vanligt öppnade Helen dörren, bara för att hitta en ung man som stod där. Han såg ut att vara fastighetsförvaltare eller något liknande.
Mannen trängde sig in i Helens hus, något som skulle bli början på en 3 timmar lång prövning. Inkräktaren började genast att söka igenom huset hem och hittade några hundralappar, som han stoppade ned i sin ficka.
Efter ett tag vände han sin uppmärksamhet mot Helen. Han band fast henne med silvertejp, skriver New York Post.
Nu började Helen bli riktigt förbannad.
”Jag sa; ’Skulle du göra samma sak om det vore din mamma eller bror som satt här?’”, frågade Helen.
Den lilla uppläxningen stoppade dock inte inbrottstjuven, som sedan tog med sig Helen in i sovrummet. Han tog av hennes kläder och tryckte ner henne på sängen.
88-åriga Helen utgjorde inget fysiskt hot mot den starkare mannen, men hon hade ändå övertaget – tack vare sin skarpa hjärna.
”Så här ligger det till…”
Hon sneglade på mannen och bad honom lyssna nog:
”Jo, så här ligger det till – du kan lika gärna få veta sanningen”, började Helen.
”Jag har HIV och min man dog av det.”
Hennes lögn fungerade och mannens avslutade sitt våldtäktsförsök. Helen tror att orden räddade hennes liv.
”När jag sa det gick han bara ut ur sovrummet,” minns Helen.
Mannen band sedan ihop Helens fötter tillsammans med hennes händer och lämnade byggnaden.
Helen lämnades själv och fick kämpa på egen hand, hon lyckades till slut tugga bort tejpen. När hon kom loss bad hon om hjälp av en granne och larmade polisen.
Helen tackar högre makter för att hon lyckades beväpna sig med det rätta orden, vid rätt tidpunkt på dagen.
Över nio månader har gått sedan händelsen, men polisen har inte gjort några gripanden i ärendet.
Om inkräktaren någonsin skulle läsa detta har Helen några ord att säga till honom:
”Jag har inget bra att säga om honom. Ingenting alls. Sätt honom i fängelse och låt honom ruttna där”.
Jag håller med – ett sådant kräk förtjänar att sitta inburad under en väldigt lång tid framöver.
Helen hoppas nu att andra kvinnor i hennes ålder kan bli inspirerade att kämpa för sig själva, om något liknande skulle hända igen.
Om du inte kan ta den fysisk kampen – kom ihåg att ord är ett kraftfullt vapen också! Dela vidare om du vill sprida Helens budskap vidare!
