Han var en musiker av ett slag vi sällan ser numera, en sångare som satte prägel på både svensk blues och progg.
Med Nynningen, Nationalteatern, Tottas Bluesband och som soloartist var Totta Näslund en legendar med en röst utöver det vanliga.
Men stjärnans liv fick ett abrupt slut. Mitt under en pågående turné avled den nyblivne 60-åringen – och det var först efter hans död som hemligheten avslöjades.
Här är historien om Torsten ”Totta” Näslund.
Många är de svenskar som har växt upp till Totta Näslunds karaktäristiska röst. Han var en betydande del av den svenska proggvågen under 1970-talet, en av frontfigurerna för det omtalade Tältprojektet – men också en särskild talang som med sin stil, känsla och scennärvaro gjorde intryck som består än i dag.
Men låt oss spola tillbaka bandet. Den 1 april 1945 föddes Erik Torsten ”Totta” Näslund i järnbruksstaden Sandviken, cirka 2 mil väster om Gävle. Det var dock i den lilla orten Köpmanholmen i Örnsköldsviks kommun som Totta Näslund skulle komma att växa upp i en frireligiös miljö.
På den tiden var Köpmanholmen en bruksort som hade växt upp kring en sågverks- och massaindustri, med flera stora fabriker under 1900-talets mitt. Men trots att sågverken och industrierna präglade staden i sitt innersta, var det aldrig riktigt något för den unge Torsten Näslund.
Han visste att hans kall fanns någon annanstans i livet.
– Jag fick sparken väldigt många gånger. De sade att jag var en outsider och att jag inte passade in, och det markerade jag tidigt genom att börja sjunga, har ”Totta” Näslund tidigare sagt i My Lindbergs dokumentär ”Bra dagar”.
Omkring 1970, när Totta Näslund var 25 år gammal, gick i stället flyttlasset till Göteborg. Och det var där allt började – på riktigt.
Totta Näslund och Nynningen
Till en början bestod Totta Näslunds karriär i Göteborg av att varva jobb i hamnen med att spela Bob Dylan-låtar på akustisk gitarr längs krogarna runt om i staden.
Snart skulle han dock komma att ta plats som sångare i proggbandet Nynningen. Ihop med Bertil Goldberg, Tomas Forsell och Nikke Ström var han 1972 med och släppte albumet ”För full hals”. Låtarna bestod av tonsatta dikter från den ryske revolutionspoeten Vladimir Majakovskij.
Gruppen turnerade på skolor runt om i landet och skulle komma att bli en av vindarna som blåste starkt i den svenska proggrörelsen under 1970-talet.
Plötsligt var bollen i rullning. Totta Näslund blev snabbt en uppmärksammad musiker och proggrebell på scener runt om i landet.
– Jag började i en bra tid. I dag är det fortune and fame för ett kort ögonblick och sedan är det slut, sade Totta Näslund år 2005 till Göteborgs-Posten.
Tiden med Nationalteatern
Genom den proggvåg som sköljde över landet kom Totta Näslund och Nynningen så småningom i kontakt med den fria teatergruppen Nationalteatern.
Grupperna började samarbeta, bland annat genom olika revyer och kabaréer, och 1975 gick Totta Näslund över till Nationalteatern som ersättare för Anders Melander i ”Speedy Gonzales 2”.
Därefter följde samarbeten som hobbybandet Nynningens och Nationalteaterns Fritidsorkester och sedermera Tottas Bluesband, som turnerade i såväl Sverige som USA under 1980-talet.
Och när Nationalteaterns Rockorkester föddes år 1980, som en utbrytargrupp med enbart vräkig rock och helt utan teater, så var det med just Totta Näslund vid mikrofonen.
Samma år släppte gruppen albumet ”Rövarkungens ö” med välkända låtar som ”Vi fortsätter spela rock & roll men vi håller på att dö”, ”Sent en lördag kväll” och ”Våld på öppen gata”.
– Han var en av de där rösterna som vi inte har himla så mycket av här i landet, de som är markanta och som man känner igen. I Nationalteatern blev han lite mera känd som Totta, har Sveriges Radios musikspecialist Stefan Wermelin tidigare sagt i en intervju.
Totta Näslund – solokarriären
Med Nynningen hade Totta Näslund blivit en proggikon. I Nationalteaterns rockorkester en rockikon. Med Tottas bluesband – en bluesikon.
Han var med andra ord en sångare som kunde bemästra allt mellan himmel och jord.
– Det är en svår nisch i Sverige att vara bluessångare eller rocksångare på den nivån, säger Sveriges Radios musikspecialist Stefan Wermelin och berättar hur han minns Totta Näslund:
– Som rösten som kunde sjunga både ballader och tuffa låtar.
Efter många år i diverse grupper och konstellationer, med otaliga turnéer och hela Sverige som hemmaplan, tog Totta Näslund slutligen klivet ut som soloartist. Något som kom att bli sångarens genomslag hos den breda massan.
Men det var inte bara med gamla alster i repertoaren. Totta Näslund valde själv vad han skulle sjunga och var inte alldeles förtjust i att dra upp gamla hits om och om igen.
– Folk har ropat efter Nationalteaternlåtar när jag spelat, men att sjunga Bängen Trålar och Kolla Kolla i dag känns ju helt väck, sade han 2005 till Göteborgs-Posten och fortsatte:
– Jag tänker i första hand på mig själv. Man vill ju bli nöjd med det man gör.
Totalt släppte Totta Näslund åtta album som soloartist. Flera placerade sig högt på den svenska albumlistan, och det allra sista albumet gavs ut i anslutning till Tottas 60-årsdag den 1 april 2005.
Men tyvärr var det också det sista han gjorde. Några månader senare, mitt under en pågående turné, gick den folkkäre sångaren bort.
Höll hemligheten för sig själv
Vad många inte visste då, var att Totta Näslund under sin sista tid i livet gick en tuff kamp mot cancer.
Enligt Expressen var vännen och musikerkollegan Mikael Wiehe en av de första som fick veta om sjukdomen. Totta hade klagat över magsmärtor en period och hörde sedan av sig för att meddela att det rörde sig om magcancer.
Men trots sjukdomen fortsatte han att turnera och spela på. Hela sommaren 2005 hade Totta Näslund spelningar inbokade, bland annat en planerad spelning i barndomstrakterna Köpmanholmen.
Samtidigt spelade han i hemlighet in en dokumentär om sin dödskamp, ihop med filmaren Bernt Hermele.
– Han hanterade sjukdomen med full öppenhet framför kameran, även om han förklarade att han inte ville prata om den offentligt. Totta ville få den här tiden skildrad, men var noga med att resultatet skulle bli mitt i språnget, framåtblickande, har Bernt Hermele sagt till Expressen.
Varken dokumentären, eller sjukdomen i sig, var känd för särskild många.
– Jag tycker det är så privat. Jag håller det för mig själv, skaffa dig cancer själv så får du se hur det känns, sade Totta Näslund enligt Expressen till Bernt Hermele några dagar innan han gick bort.
Totta Näslund dödsorsak
Flera gånger tvingades Totta avbryta intervjuer till dokumentären, på grund av sitt sjukdomstillstånd.
– Nåt sånt här ska inte med, inte förrän jag är död. Då skiter jag i vilket, sade han vid ett tillfälle enligt Expressen.
Den 19 juni 2005 somnade Totta Näslund in, 60 år gammal, på Östra sjukhuset i Göteborg. Detta efter en blodpropp till följd av den svåra magcancern.
Till hans begravning kom tusentals sörjande.
Bara några dagar dessförinnan hade de sista samtalen mellan Totta Näslund och Bernt Hermele ägt rum. De hade då suttit på en balkong och ätit jordgubbar – och progg-, rock- och bluesikonen hade sett tillbaka på sitt liv och sagt:
– Jag har njutit av varenda ögonblick.
Alltid saknad, aldrig glömd. Totta Näslund har för alltid en speciell plats i våra hjärtan.
Hur minns du den legendariske sångaren? Lämna gärna en kommentar!
