Föräldrar drömmer ofta mardrömmar om att deras barn dör, drunknar, blir överkörda eller försvinner spårlöst.
I värsta fall vankar du upp svettig och med stark oro – men du kan i alla fall trösta dig med att det bara var en dröm.
Men vad händer om dina värsta farhågor faktiskt slår in? Jag vågar inte ens tänka tanken…
När tvååriga flickan Charlee Campbell försvann från sin mormor och morfars hem, ute på landsbygden i Kentucky, blev läget snart väldigt oroväckande.
Det var en junidag 2018 som Charlees mormor vaknade upp till att ytterdörren var öppen. Charlee, som har autism och svårt för att prata, var spårlöst borta. Lika så hennes bästa vän, pitbullen Penny.
Myndigheter, sökpersonal, blodhundar och frivilliga dammsög det stora skogsområdet där Charlee misstänktes ha försvunnit.
Men det fanns inga tecken eller spår av den lilla tjejen – det var som att hon hade gått upp i rök. 36 timmar efter Charlees försvinnande var utredarna och föräldrarna förtvivlade.
För varje minut som gick ökade risken för att lilla Charlee inte skulle hittas vid liv.
Samtidigt satt grannen Wayne Brown satt på soffan och bad till Gud om att flickan skulle vara säker.
Just då såg Wayne något i ögonvrån, ute i trädgården. Där gick en liten blond tjej med märken på hela kroppen…
Det här är 2-årig Charlee Campbell, men hennes mamma och pappa brukar bara kalla henen ”Mo”.
Charlee har växt upp på landsbygden i Kentucky, på gränsen mellan mellanvästern och södra USA.
En torsdagsmorgon i juni 2018 låg hon och sov i sängen när hennes farfar gick till jobbet vid 05:30.
Vid omkring 10:00 började mardrömmen. Det var då flickans mormor, Beth Campbell, vaknade och såg att ytterdörren var öppen.
Charlee och hennes hund, Penny, var båda spårlöst borta.
Dussintals brandmän, poliser och blodhundar påbörjad snart sin outtröttliga sökning av ett stort skogsområde i närheten av området där Charlee försvann.
Över 100 volontärer deltog också i sökningen, men nästan två dagar passerade och fortfarande fanns inga spår av Charlee eller Penny.
Hela området kryllade av affischer och bilder på Charlee. Man efterlyste flickan och förklarade att hon hade autism och sågs senast med en blå ”Frozen”-pyjamas.
Alla i det lilla samhället var engagerade i jakten på flickan och det skrevs även om händelsen i hela USA.
Men efter 36 timmar skedde ett mirakel.
Wayne Brown, som bodde med 450 meter från Charlees morföräldrar, satt på sin soffa och bad för det saknade barnet.
”Snälla, låt den här lilla tjejen vara i säkerhet”, tänkte Wayne för sig själv.
Och vid det ögonblicket såg han något iögonfallande ståendes i hans trädgård.
Wayne såg en blond liten tjej i sin bakgård.
Han sprang fram till dörren när hon närmade sig verandan.
”Är det du, Charlee?!”, frågade han henne.
Hon sa ingenting. Hon var smutsig, hade löv i håret och massa fästingar på kropp. Men sedan kände Wayne igen hennes ”Frozen”-pyjamas.
Wayne ringde polisen omedelbart.
Upptäckten lämnade ett bestående avtryck hos Wayne. När han var åtta år gick hans lillebror bort.
”Han hade gått vilse och han hade klättrat över tre staket”, berättade Wayne för Courier-Journal och fortsätter:
”De hittade honom flera kilometer bort från huset. Det var faktiskt min farbror som hittade honom och han var död. ”
Wayne tackade gud för att Charlee inte gick samma öde till mötes.
Men historien skulle snart ta ännu en oväntad vändning.
Bara några minuter innan Charlee visade sig på Waynes fastighet, hade hennes pitbull Penny återvänt hem till Beth.
Beth tror att Penny stannade vid Charlees sida hela tiden hon var borta och såg till att 2-åringen var säker.
”Det här är vår hjälte”, säger Beth och pekar på Penny.
Penny kom inte hem förrän hon visste att Charlee var i säkerhet.
När Wayne hittade Charlee sa hon inte ett ord. Men en liten stavelse fick hon ur sig.
Charlee sa en sak; Hon pekade på Wayne’s hund och sa, ”Puppy.”
Charlee fördes till sjukhuset och verkade efter omständigheterna må helt okej.
”Vi kan inte nog tacka alla brandmännen, poliser, sjukvårdare, sökteam och alla frivilliga från samhället”, skrev myndigheterna på Facebook.
Tack och lov slutade denna historia lyckligt och Charlee och Penny klarade sig bra. Och jag tror verkligen att hunden Penny hade ett finger med i spelet, hundar kan verkligen vara trofasta och lojala varelser!
Penny insåg säkert att hennes matte var i fara och tänkte inte lämna hennes sida innan hon var säker på att Charlee var i säkerhet.
Hundar är verkligen fantastiska djur – DELA denna historia om du håller med!
