Måndagen den 28 maj begravdes den folkkära artisten Barbo ”Lill-Babs” Svensson i Järvsö Kyrka. På plats fanns Lill-Babs musikkollegor, familj och vänner. Barbros barnbarn hade plockat egna blommor från sin mormors trädgård som de placerade på kistan.
Det blev ett mycket fint och värdigt farväl av en av Sveriges mest folkkära artister genom tiderna.
Ex-maken Lasse Berghagen läste upp en den mycket gripande och kärleksfulla dikten ”Nu” – som han skrivit helt själv.
– Den handlar om att man försvinner bort och det man lämnar efter sig. Det är en kärleksdikt, säger Berghagen till Nöjesbladet.
Barbro ”Lill-Babs” Svensson avled den 3 april i år efter en kort tids sjukdom. Den folkkära artisten lämnade ett gigantiskt tomrum efter sig. Lill-Babs har hyllats och hedrats av hela det svenska folket och på måndagen den 28 maj fördes hon till sin sista vila i Järvsö kyrka.
Mellan 1965 och 1968 var Lasse Berghagen gift med Lill-Babs. Trots att de hade separerat var deras kontakt mycket god.
– Vi jobbade mycket ihop och har en dotter ihop. Vi hade det jättefint, jättebra kontakt. Hon var en underbar människa, säger Lasse Berghagen till Nöjesbladet.
Lasse Berghagen läste upp egenskriven dikt
På inrådan av dottern Malin Berghagen hade Lasse Berghagen skrivit en dikt till Lill-Babs som han läste upp för de över 900 gästerna i Järvsö kyrka.
– Malin, min dotter, hade läst den och ville att jag skulle läsa den på Barbros begravning och så blev det, säger han till Nöjesbladet.
Dikten ”Nu” är en kärleksdikt som handlar om saknaden av någon som försvinner.
– Den handlar om att man försvinner bort och det man lämnar efter sig. Det är en kärleksdikt, säger han.
”Nu” – Lasse Berghagens dikt till Lill-Babs
Nu stormen har bedarrat
och själen funnit frid
ditt sista lätta andetag
blev tystnad himmelsvid
Din sista strid är över
och stum vår klagosång
ett skepp styr ut mot okänt mål
i livet solnedgång
Nu tystnar vind och fåglars sång
dom undrar var du är
du satt ju nyss och lyssnade
till vårens kvällskonsert
Du lyssnade så varsamt då
till både moll och dur
som om du vände blad för blad
i minnets partitur
Nu snuddar aldrig mer din fot
vid klöverängens blad
den saknar dig, din barndoms stig
den första i en rad
och aldrig mer ska insjöns våg
få kyssa dina tår
en kvällsbris kärleksfull och öm
få leka i ditt hår
Nu ska du aldrig famnas mer
i glädje och till tröst
och aldrig mer ska längtans sång
få sjunga i ditt bröst
Ett skepp styr ut och lämnar kvar
till avsked dessa ord :
Att älska och bli älskad är
det största på vår jord
Text: Lars Berghagen (publicerat på Nöjesbladet).
Så vackert och värdigt. Vila i frid, Lill-Babs.
