För de mammor som vill och kan är amning ett fint sätt att få ett band med sitt nyfödda barn.
Att just producera bröstmjölk är en naturlig del av en graviditet, men när Amy Anderson kände att det var på väg att hända var något fel.
Eftersom hon inte väntade något barn uppsökte hon läkare för att få reda på vad som stod till med hennes hälsa.
Och det skulle visa sig att det var det bästa beslut hon kunde ha gjort, skriver Leicestershire live.
Det är en enorm sak att bli förälder.
För den personen som väljer den vägen innebär det ett ansvar som sträcker sig tills din dotter eller son är myndig – och genom hela livet.
Och när det gäller just graviditeter är det en hel del som händer under de nio månader som en kvinna väntar barn.
Det är mycket fysiska förändringar, men också psykiskt då man får ett helt nytt tankesätt.
Det är också under denna tiden som kroppen förändras såpass mycket att den börjar producera bröstmjölk för det kommande barnet.
Men 2007 när Amy Anderson inte var gravid och ändå producerade bröstmjölk var någonting mycket fel.
Läkarnas upptäckt på sjukhuset
Hennes magkänsla sa att något verkligen inte stod rätt till och att det bästa vore att kolla upp det så fort som möjligt.
”Det var väldigt konstigt”, säger Amy till Leicestershire live. ”Mina hormoner var verkligen överallt”.
”Jag hade också fått huvudvärk och migrän men när jag började känna hur brösten förändrades kände jag att något verkligen inte stämde”.
Så hon uppsökte sjukvården, för att äntligen få svar på vad det hela berodde på.
Och beskedet var knappast de hon hade kunna tänka sig.
Läkarna hade hittat en stor tumör i hennes skallben efter röntgenundersökningar.
”När läkarna upptäckte att jag hade ett hypofysadenom sa de att det var så stort att jag skulle behöva opereras snabbt eftersom det pressade på nerverna bakom mina ögon”, berättar hon.
På grund av den svåra situationen berättade läkarna att detta troligen innebar att hon inte skulle kunna bli mamma i framtiden, då behandlingarna var krävande.
Trotsade alla odds
Enligt prognosen var den chansen ytterst liten.
Beskedet krossade hennes och maken James drömmar.
De hade gift sig året innan och sedan dess försökt att bli gravida.
Men det skulle visa sig att Amy inte skulle ge upp drömmen, och gå emot alla odds.
Ett år senare, 2008 fick hon veta att hon väntade paret första barn.
”Jag skulle ha genomgått en operation för att ta bort tumören men min graviditet innebar att operationen måste sättas i vänteläge”, sa hon.
”Jag var stolt över att ha blivit gravid men jag var tvungen att övervakas noga hela tiden, med täta ultraljud och blodprover. Att vara gravid kan producera hormoner, som kan förvärra symtomen och till och med få tumören att växa. Det var en orolig tid”, berättar hon.
I november samma år föddes deras dotter Amelia.
Förlorade synen tillfälligt
Läkarna ville kort efter förlossningen boka in henne för en operation, men Amy ville ge det tid.
Då hon hade möjlighet att amma sin dotter, ville hon försöka ett tag till och sedan bunkra upp med bröstmjölk tills dess hon skulle opereras.
Men det skulle visa sig ge oanade konsekvenser.
2009 förlorade hon synen tillfälligt och fick föras akut till sjukhus.
Tumören hade brustit och hon fick opereras akut.
De tog bort så mycket de kunde av tumören, och läkarna varnade henne för att även detta ingrepp kunde innebära att hon i framtiden inte kunde få barn.
Men ännu en gång trotsade hon alla odds.
Månader efter operationen var hon återigen gravid med parets andra barn.
”Efter att ha fått höra att det var osannolikt att jag skulle bli gravid igen var vi stolta över vi väntade vårt andra barn. Återigen övervakades jag noga hela tiden men jag hade en hälsosam graviditet och Freddie föddes den 9 april 2010 utan några komplikationer ”.
Varnades för att inte kunna bli gravid
Åren gick och 2011 skickades hon in för ännu en undersökning.
Tumören hade börjat växa sig större igen, men läkarna tyckte inte det var akut nog att ingripa direkt.
2013 hade den växt dock så mycket att det var dags att agera.
”Jag hänvisades tillbaka till teamet i Stoke och de bestämde att nästa plan var ytterligare operation, följt av strålbehandling för att försöka stoppa ytterligare tillväxt”.
Amy varnades återigen att behandlingen sannolikt skulle påverka hennes fertilitet och även om hon och James var mycket nöjda med de två barnen de fick, fick denna varning paret att överväga att få ett tredje barn.
”Det var som att historien upprepade sig när jag i januari 2014 upptäckte att jag var gravid”, sa hon.
Lyckan var total och 2015 var 90 procent av tumören borta.
Efter ännu en behandling har läkarna nyligen gett henne beskedet att det är osannolikt att tumören ska växa tillbaka.
”Trots allt jag har gått igenom, känner jag mig lyckosam”, säger hon.
Vilken kämpe du har varit! Vi önskar dig allt gott Amy!
