Av alla hemska historier jag har skrivit är det här en av de allra värsta. Men trots det tycker jag att det är mycket viktigt att prata om lilla Ella och hennes familjs historia.
En familj vars liv förvandlades till en mardröm under en natt. Nu vill mamman berätta sin tragedi för att förhindra att liknande saker händer i framtiden.
Allt började den ödesdigra natten de 4 februari 2007…
Den där natten den 4 februari 2007 i Abilene i Texas, USA, hade Charity Lee lämnat sin lilla Ella, 4 år, och hennes bror Paris, 13 år, hemma tillsammans med barnflickan medan hon jobbade.
Det var midnatt när polisen kom till Charitys arbete och berättade att hennes dotter hade skadats. Den panikslagna mamma bad polisen ta henne till sin dotter, men polisen sa att det inte gick. Mamman var förvirrad och slutade inte att upprea att om hennes dotter var skadad så behövde hon sin mamma. Och det var då hon tvingades höra det värsta som en förälder kan höra: hennes dotter var död.
– Det gick inte ihop, jag hade lämnat henne hemma med sin bror och en barnflicka. Och då frågade jag: ”Mår min son bra?”, berättar Charity.
Och det var då som mamman började förstå sanningen.
I videon som är lite längre ner, som även stiftelsen The Ella Foundationhar publicerat, kan man höra det hjärtskärande samtalet som sonen gjorde till polisen. Under det samtalet berättar 13-årige Paris om det fruktansvärda brottet han hade begått.
– Jag har dödat någon.
– Tror du att du har dödat någon?
– Nej, jag vet att jag har gjort det. Min syster, berättar den gråtande pojken.
Enligt BBC, hade Paris några timmar tidigare övertygat barnflickan att hon kunde gå hem innan mamman kom hem. När barnflickan hade gått gick han in i sin fyraåriga systers sovrum, han utnyttjade henne sexuellt, han slog henne, han ströp henne och han knivhögg henne 17 gånger med en kniv från köket.
Efter det ringde han en kompis och pratade med honom i 6 minuter, sedan ringde han 112.
Under samtalet fick han instruktioner för att ge sin syster första hjälpen under tiden som ambulansen var på väg. Han sa till larmpersonalen att han höll på henne att ge henne hjärt- och lungräddning, men det visade sig sedan att han inte hade försökt göra något för att återuppliva Ella.
När Charity nåddes av den fruktansvärda nyheten ville hon dö.
Den förtvivlade mamman berättade för BBC:
”När jag hörde att Ella var död kände jag att jag skulle gå sönder i en biljon bitar. När jag fick reda på att Paris var mördaren var det som att någon tog alla de bitarna och slog sönder dem igen. Vid slutet av den där kvällen var jag så förstörd att jag aldrig trodde att jag aldrig skulle kunna hitta de där bitarna för att bygga upp mig själv igen.
Jag ville dö. Men jag kunde inte… jag hade en son: Paris”.
Charity berättar för BBC att under nio månader besökte hon sin son varje dag under tiden som han var anhållen.
”Jag var helt förstörd, men det första jag kände var glädje över att se min son. Jag lyfte upp honom från stolen medan han grät, jag kramade honom, jag rörde honom överallt som för att försäkra mig om att han var där och mådde bra.
Tills att jag förstod att han inte kramade mig, han visade inga känslor… han var bara där.
Jag tittade på honom och såg ingenting i hans ansikte, i hans ögon… ingenting, INGENTING”.
”Han satte sig och frågade mig:
– Vad ska du göra nu?
– Vad menar du?
– Du sa alltid att den enda anledningen till att du skulle kunna döda någon var om någon gjorde illa dina barn. Så, ”vad ska du göra nu?”.
Vid det ögonblicket förstod Charity att hennes son inte frågade för att han var rädd för vad hon skulle göra med honom utan han frågade för att utmanade henne. Och det var då hon för första gången såg något annat hos sin sonParis. Hon såg ett mörker hon aldrig hade sett förut. Trots det sa hon att hon tänkte samma sak som när hon höll honom i sina armar första gången efter att han fötts: ´Jag kommer alltid att vara din mamma på det bästa sättet jag kan och jag kommer alltid att älska dig, oavsett vad som händer'”.
Han såg sin syster förvandlad till en brinnande demon
Charity ville tro på sonens version som han berättade för polisen. Pojken sa att han sov bredvid sin syster när han vakande och såg Ella förvandlad till en brinnande demon, så han försökte döda den där demonen.
”Under tre månade ville jag tro på det. Jag ville tro att min son var sjuk. Och han är sjuk, men jag ville tro att han var sjuk på ett annat sätt”, berättar mamman.
Men från att han greps förvandlades Paris hela tiden till en alltmer våldsam person.
”Jag tror att han bestämde sig för att ta ta av sig masken, han slutade låtsas som att den delen av honom inte existerade”, berättar Charity.
Undersökningar visade att mordet inte inträffat på grund av ett galet infall. Det verkar som att pojken under en längre tid hade gjort sökningar på nätet kopplade till sättet som han skulle mörda sin syster på.
”Jag tror att jag grät konstant under de här månaderna. Jag gick ner 15 kilo under 13 dagar. Jag började stamma. Det var fruktansvärt. Under de nio månaderna från att Ella mördades tills att Paris dömdes var jag med om de mest surrealistiska, smärtsamma och osammanhängande upplevelser som jag hoppas att jag kommer behöva uppleva”, berättar den sorgsna mamman.
”Han är en psykopat, utan tvekan”
Samma år som det fruktansvärda inträffade, 2007, dömdes Paris till 40 års fängelse.
Efter detta avslöjade Paris att han också hade planerat att döda sin mamma, men om han gjorde det skulle hon lida i 15 eller 20 minuter. Om han lät henne leva skulle hon lida mycket mer.
När något sånt här händer är det många som beskyller föräldrarna. Charity har ett förflutet med droger som förmodligen påverkade hennes son, så på grund av detta känner hon sig delvis skyldig. Men hon är samtidigt övertygad över att det som hände hennes son till viss del är genetiskt, för alla reagerar inte så starkt för att de haft föräldrar med drogproblem och som varit i andra svåra situationer.
”Det är en psykopat, utan tvekan”, säger hans mamma.
Slutligen har Charity accepterat diagnosen som experterna gav henne flera gånger. Nu erkänner hon att hennes sån passar in i profilen: ”De mest anmärkningsvärda komponenterna är hans totala likgiltighet kring samhällets normer, bristen på ånger, extremt ytliga känslor, tillsammans med narcissism, vilket gör honom till en mycket obehaglig person många gånger”.
Att acceptera detta gav henne någon form av ro, men hon kan samtidigt inte göra att hennes känslor för sin son försvinner.
”Jag har accepterat det och det ger mig lugn. Paris är ett rovdjur. Det är som att jag skulle surfa på havet och en haj skulle se mig och tänka att jag är en säl: han ska bita mig, jag kommer att få ont och mitt liv kommer aldrig att bli sig likt igen. Men jag kommer inte hata hajen hela mitt liv för att han är en haj”, tillägger hon.
”Jag hatar det Paris gjorde, men han är vad han är”.
Efter händelsen bestämde sig Charity för att hennes smärta inte skulle vara förgäves, så hon startade organisationen The ELLA foundation. Genom den organisationen hjälper hon människor som har fallit offer för våldsbrott och människor med psykiska sjukdomar.
6 år efter tragedin och efter att ha förlorat Ella blev Charity gravid igen. Hennes son Fénix har gett henne ett nytt liv och en ny chans i livet.
Charity fortsätter att besöka sin son i fängelset men vill att han sitter inne all sin tid så att hon kan vara lugn över att hennes lille Fénix kan växa upp utan hot.
Efter allt hon har varit med om förtjänar den här mamman allt stöd hon kan få. Och vad tycker ni om hennes beslut att fortsätta att besöka sin son i fängelset? Kan man älska sina barn efter att de begått ett så besinningslöst brott?
Jag hoppas också att Paris sitter inne hela sin tid och jag önskar henne ett lyckligt och rofyllt liv med sin son Fénix. Dela gärna om du håller med.
[arve url=”https://www.youtube.com/watch?v=1OfzdJ0vZX8″ /]
