Denny hör 2 främmande män viska på flyget – smyger genast till flygvärdinnan för att avslöja sanningen

Man ska inte tjuvlyssna på andra människors samtal. Men ibland är det svår att undvika. Speciellt i trånga utrymmen så som på bussen, på tunnelbanan eller på ett flygplan.

Och det var just på ett flygplan som en person råkade höra ett samtal mellan två män.

Efter händelsen valde personen, Denny Kukich, att berätta vad som hänt för Beverly Brass. Han tyckte att det han fått höra var så anmärkningsvärt att han valde att skriva ner det han hört.

Berättelsen delades sedan på Facebook-sidan Love What Matters och den lyder så här:

”Jag lade mitt handbagage på bagagehyllan och satte mig ned på min plats. Det var en lång flight som väntade mig. Jag var glad att jag hade en bra bok att läsa. Kanske kunde jag sova en stund, tänkte jag.

Precis innan starten kom ett gäng soldater genom gången och satte sig på de tomma platserna. Jag beslöt mig för att påbörja en konversation.

‘Vart ska ni?’ Frågade jag soldaten närmast mig. ’Petawawa. Vi ska vara där i två veckor för specialträning, sedan skickas vi till Afghanistan.’

Efter att vi varit i luften i ungefär en timme hördes ett meddelande om att det gick att köpa en enklare lunch för fem dollar.

Det vara flera timmar kvar innan vi skulle nå vår destination och jag beslöt mig snabbt för att en lunch skulle få tiden att gå lite snabbare.

När jag sträckte mig efter min plånbok hörde jag en soldat fråga sin kompis om han skulle köpa lunch. ’Nej, det låter som mycket pengar för bara en lunch. Det är antagligen inte värt fem dollar. Jag väntar tills vi når basen.’

Hans vän höll med.

Jag såg mig omkring och tittade på de andra soldaterna. Ingen av dem köpte lunch. Jag gick bak i planet och gav flygvärdinnan en 50-dollarssedel. ’Ge en lunch till alla soldaterna.’ Hon grep tag i min arm och höll fast hårt.

Hennes ögon tårades, hon tackade mig. ’Min son var soldat i Irak. Det är nästan som att du gör det här för honom.’

Hon plockade upp tio luncher och gick mot soldaternas säten. Hon stannade vid min plats och frågade, ’Vad gillar du bäst, biff eller kyckling?’

’Kyckling svarade jag och förstod inte varför hon frågade. Hon vände sig om och gick framåt i planet. En minut senare kom hon tillbaka med en tallrik från första klass.

’Det här får du som tack.’

När vi hade ätit färdigt gick jag bak i planet för att använda toaletten. En man stannade mig på vägen. ’Jag såg vad du gjorde. Jag vill också vara med, ta det här.’ Han stoppade 25 dollar i min hand.

"I put my carry-on in the luggage compartment and sat down in my assigned seat. It was going to be a long flight. 'I'm…

Posted by Love What Matters on Sunday, 3 January 2016

Såg kapten komma gående genom flygplansgången

Strax efter att jag satt mig på min plats såg jag kaptenen komma genom flygplansgången samtidigt som han kollade på radnumren.

Jag hoppades att han inte letade efter mig, men såg att han bara tittade på numren på min sida av planet. När han kom till min rad stannade han, log och sträckte fram sin hand och sa: ’Jag vill skaka din hand.’ Snabbt knäppte jag loss mitt säkerhetsbälte, reste mig och tog kaptenens hand.

Med en blomstrande röst sa han: ’Jag har varit soldat och militärpilot. En gång bjöd någon mig på lunch. Det var en akt av vänlighet som jag aldrig glömde.’ Jag blev generad när applåder ljöd genom kabinen.

Senare gick jag framåt i planet för att sträcka på benen. En man som satt sex rader framför mig sträckte ut sin hand och ville skaka hand med mig och tryckte 25 dollar i min handflata.

När vi landade samlade jag ihop mina tillhörigheter och började gå av planet. Precis vid utgången stod en man som lade någon i min skjortficka, han vände sig och om och gick utan att säga ett ord. 25 dollar till!

När jag kom in i terminalbyggnaden såg jag hur soldaterna samlade ihop sig för att åka vidare mot basen. Jag gick fram till dem och gav dem de 75 dollar jag fått. ’Det kommer att ta ett tag tills ni når basen. Det kommer att passa bra med en macka på vägen. Gud välsigna er.’

Tio unga men lämnade planet och kände kärlek och respekt från sina medpassagerare.

De här männen ger allt för sitt land. Jag kunde bara ge dem ett mål mat. Det kändes som så lite…”

Det här är verkligen en berättelse som bevisar vad lite medmänsklighet kan göra.

Likt ringar på vattnet spred sig vänligheten som en våg i flygplanet.

En vänlighet som soldaterna sent kommer att glömma.

Dela gärna denna fina berättelse med dina vänner på Facebook så at fler förstår hur mycket en vänlig gest kan betyda.