”Jag har lärt mig att människor kommer att glömma vad du sa, de kommer att glömma vad du gjorde, men de kommer aldrig glömma hur du fick dem att känna sig.”
Orden är Maya Angelous, och jag tycker att de säger en hel del om hur vi faktiskt påverkar – och påverkas – av personer i vår omgivning.
Att vara goda, uppriktiga och snälla mot andra för att lämna fina minnen när vi gått bort är något många av oss strävar efter. Tyvärr känner inte alla likadant. Vissa människor låter sig styras av egoism och själviskhet och vill bara njuta av sina liv, oavsett hur det påverkar människorna runt omkring dem.
Änkan i denna fiktiva berättelse var inte på något sätt som sin bortgångne man. Mannen var girig, snål och ville behålla alla sin pengar. Faktum är att han var så girig och snål att han till och med ville behålla dem efter döden.
Maken ville inte lämna ett öre till sin fru när han insåg att han snart skulle gå bort. När mannen gått bort och det var dags att begrava honom kom dock hans änka på ett helt briljant sätt att uppfylla löftet till honom, samtidigt som hon kunde behålla sin egen moral och integritet. Huruvida den här historien faktiskt hänt på riktigt vet jag inte. Men jag är helt säker på att den är värd att läsas och dela med sig av.
Mannen hade jobbat hela sitt liv och varenda krona han tjänat hade han sparat. Han var en riktig snåljåp. Han älskade pengar mer än allt. Så när hans hälsa en dag plötsligt blev sämre sade han till sin fru:
– Lyssna nu, när jag dör vill jag att du tar alla mina pengar och lägger dem i kistan med mig. Jag vill ha med mig pengarna till livet efter detta.
Han fick sin fru att på heder och samvete lova att hon skulle uppfylla hans önskan och lämna alla pengar i kistan. Så en dag dog mannen.
Mannen låg i kostymen han valt ut för begravning i den avlånga kistan. Hans fru satt klädd i svart intill sin bästa vän. När de avslutat ceremonin och kistan skulle stängas utbrast änkan:
– Vänta lite!
Hon gick fram med den till kistan och placerade en skolåda inuti den. Sedan stängdes och låstes kistan innan den stillsamt fördes bort.
Fruns bästa vän såg skeptisk ut.
– Jag hoppas inte du var galen nog att lämna alla pengar i kistan med den där gamla snåljåpen, sa kamraten.
Frun svarade:
– Jo, jag lovade. Jag är en god kristen, jag får inte ljuga. Jag lovade att lämna alla pengar i kistan med honom.
Vännen såg minst sagt förvånad ut.
– Så du menar att du lämnade varenda öre av pengarna i kistan?
– Givetvis, svarade frun.
– Jag tog alla pengar, satte in dem på mitt konto och skrev honom en check.
Jag vet inte hur det är med dig men den här historien satte i alla fall ett leende på mina läppar.
Om du känner likadant, sitt inte och håll på den utan dela med dig av den till dina vänner så att fler kan få ta del av historien om den här briljanta änkan.
