Den ryska staden Jaroslavl har blivit förknippad med stora tragedier.
Staden hamnade framför allt på kartan i samband med en otäck flygolyckan 2011 Flygolyckan i Jaroslav tog livet av 37 spelarna och ledare i ishockeylaget Lokomotiv, en av de omkomna var den folkkära svenska målvakten Stefan Liv.
Men för över tio år sedan hände ytterligare något hemskt i staden, som inte alla känner till.
De boende i Jaroslavl kommer dock aldrig att glömma det fruktansvärda som utspelade sig här för lite drygt 10 år sedan.
För lite drygt 10 år sedan hörde en granne skrik från ett hus längre ned på gatan. Det lät som en bebis men små barn brukar ju gråta, så grannen tänkte inte så mycket på det.
Under veckan som gick fortsatte han dock höra en bebis gråta hejdlöst och snart förstod han att det var något som inte stod rätt till.
Huset där ljuden kom ifrån verkade öde, det var inga lampor tända och ingen rörelse där inne.
Grannarna ringde snart polisen, som åkte till platsen för att undersöka de mystiska ljuden.
När polisen kom in i huset var det ostädat och tomt: De människor som hade bott här tidigare hade uppenbarligen tagit alla sina saker, rensat huset och försvunnit.
Det enda som fanns kvar i huset var deras egna lilla barn. Bebisen låg helt själv, i ett mörkt vardagsrum, bland smutsen.
Poliserna bedömde att den lilla tjejen var 1 år gammal. De plockade genast upp henne från det kalla golvet, ingen visste hur många dagar hon legat där!
De sociala myndigheterna tog snart över och startade en utredning. De upptäckte snart att barnet hette Liza Verbitskaya. Men hennes föräldrar var spårlöst borta. Ingen visste var de höll hus.
Lilla Liza fördes till en läkare och fick vård på sjukhus under flera månader. Läkarna konstaterade att hon hade en fraktur på höften, att hon var undernärd och svårt uttorkad. Den stackars flickan hade förmodligen legat själv under en hel vecka i huset.
Det var långt ifrån säkert att hon skulle klara sig med livet i behåll, men hennes värden stabiliserades och snart började hon påbörja den långa resan mot återhämtning.
Tanken var att Liza skulle föras till ett barnhem och sedan sättas upp för adoption, efter sin vistelse på sjukhuset.
Men medan hon fortfarande låg på sjukhuset kom en kvinna som heter Inna Nika förbi. Hon var på sjukhuset dag och natt, för att vaka över sin sjuka son.
En viss dag råkade hon höra ett skrik från sjukhusrummet bredvid och tittade in, av nyfikenhet och oro. Där låg Liza och Inna kände direkt hur hennes mammahjärta började slå för den lilla tjejen.
Från och med den dagen började Inna besökte Liza varje dag. Kvinnan hade alltid med sig nya kläder, mat och leksaker till henne.
Detta pågick under en tid, men en dag när Inna skulle besöka Liza var den lilla flickan borta. Varför var Liza inte där, hade hon försvunnit?
Inna fick snart reda på att den lilla tjejen bedömdes vara tillräckligt stark för att lämna sjukhuset. Hon hade tagits till ett barnhem i närheten.
Inna hade redan två söner och hon aldrig tänkt på adoption. Men den där dagen när Liza lämnade sjukhuset insåg Inna att inte kunde leva utan henne.¨
”Jag bad om adressen till den plats dit de hade tagit henne och åkte dit så fort jag kunde. Jag kommer inte ens ihåg hur det gick till”, berättar Inna.
Inna inledde snart adoptionsprocessen och efter mycket pappersarbete fick Liza tillstånd att leva med Inna och hennes familj, där hon blev älskad från första stund.
Men problemen var långt ifrån över, bara för att Liza fått ett tryggt hem. Liza hade hunnit bli två år när hon kom hem till Inna och då kunde hon fortfarande inte äta fast föda. Liza var också extremt rädd för höga ljud.
Ett år senare kunde hon fortfarande inte gå ordentligt. Men Inna var mer beslutsam än någonsin, hon skulle se till att ge sin lilla flickan allt stöd och all kärleken, även genom de mörka tiderna.
Inna bestämde sig för att skriva in Liza på dansklasser, med hopp om att musiken kunde hjälpa och inspirera henne att utvecklas både fysiskt och psykiskt.
Och det fungerade. Tack vare dansen, kombinerad med sin adoptivmammas kärlek och omsorg, blommade Liza upp till ett hälsosammare, lyckligare barn.
När hon började skolan kunde ingen tro att det var samma tjej som hade blivit övergiven av sina föräldrar och lämnats att dö i ett tomt hus och övergivet hus.
Eftersom hennes utseende såg ”exotiskt” ut för många runt omkring henne, lockade hon stor uppmärksamhet. Vissa barn i skolan retade henne och kallade henne ”zigenare” och ”chokladansikte”.
Men Liza brydde sig inte om blickarna eller de nedsättande orden.
”Hon skäms inte över vem hon är. När hon var liten, sa jag till henne: ’Människor kommer alltid att stirra på dig – var beredd på det!’”, säger Inna.
Inna sa alltid till sin dotter att hon aldrig skulle lyssna på andra, eftersom de bara drev av avundsjuka.
Liza, som nu är tonåring, har nu vunnit talangtävlingar och fått pris på skönhetsfestivaler. Hon har även fått jobb som tonårsmodell!
En sådan fantastisk kontrast till hur hennes liv började!
Eftersom hennes modellkarriär och otroliga resa gjort henne till något av en kändis i Ryssland var det många som såg henne i tv-nyheter och tidningar.
Lizas biologiska mamma hörde talas om henne och ville då naturligtvis kontakta sin dotter. Men Liza ville verkligen inte ha kontakt med den mamma som övergav och lämnade henne att dö.
Den biologiska mamman insisterade dock och ansåg sig ha laglig rätt att få träffa sitt barn igen, men hon nekades.
Mamman kunde ju inte börja förklara varför hon hade lämnat sin bebis bakom i ett hus och aldrig återvände. Hon hade förlorat all rätt att kontakta henne, ansåg många.
Kärlek räddade verkligen detta barn.
Det är en underbar sak vad kärlek och omsorg kan göra för att omvandla ett liv som började med en sådan svårighet i ett verkligt framgångs framgång!
Jag är glad för att Lizas liv fick denna vändning och att hon fått en sådan kärleksfull familj.
Låt oss dela denna fantastiska och inspirerande historia för sprida lite positivitet till alla andra där ute.
Kan Liza överleva detta kan vi alla försöka göra det vi kan för att få en bättre vardag.
